Idag vill jag "poffa"

Det blev i alla fall en kopp te, Citron. Men tyvärr är jag fortfarande oförskämt trött. Så in i Nordens trött. Är det nåt kul på TV ikväll? Onsdag, onsdag.. hmm.. nä fan det är redan torsdag!!!! Det glömde jag totalt bort. Tiden går så snabbt, för snabbt!!!! HJÄLP!!!! Får ångest snart, japp i högsta grad. Torsdag, torsdag.. men allvarligt är det något kul på TV idag? Får gå in på tv.se och titta. Kommer nog ändå inte orka titta, vill helst sova när jag kommer hem. Det här inlägget var ju totalt onödigt. Helt totalt mega onödigt!
Nu lägger jag ner alltihop, hela min existens. Nääääääää.. då kommer säkert någon att sakna mig. Ja en person, kanske mamma, eller systeryster, ja och då menar jag den stora. Den lilla kommer nog också sakna mig. Och den lilla broriroren också. Kanske pappa med, och antagligen Richard, förhoppningsvis. Och Linda hoppas jag. Jag skulle i alla fall sakna henne om hon poff försvann. Poff!
Tänk att ibland få poffa bort bara sådär. Poff! Borta. Sandkorn blåser i vinden. Poff så blir man till sand och blåser med en skön vårvind. Trevligt värre. Poff! Idag vill jag poffa ganska mycket. Som ett popkorn. Ja det ska låta som när smörade majskorn blir till popkorn. Mmm.. popkorn. Jag har ingen micro så jag kan inte göra popkorn. Jo förresten i kastrull går det ju.
Gäääääääsp.
//Sassa
                                                    

Kaffe är för vuxna

Fy i helvete vad jag är trött på allt just nu. Vill bara sova. Är så sömnig.
Såg på Ringaren igår på teater som visades i samarbete med Södra Fot och Stadsmissionen. Kanske 90% av ensamblen bestod av hemlösa från Stockholm, det var jätte häftigt och de var duktiga för att aldrig sysslat med teater förut.

Nu är jag trött på regn och gråa toner och starka lysrör, nu är jag trött på kalla kinder och våta sulor, nu är jag trött på torra händer och trassligt hår.

Vi skulle ha lektion nu mellan 9-10.20 men var är vår lärare? Vi skulle få repa med henne men hon finns inte någonstans. Hon har glömt oss, hon ligger nog i sin varma säng och nussar sött. Eller så kanske hon dricker en rykande kopp kaffe med DN i knät. Varken en rykande kopp kaffe eller DN lockar mig särskilt mycket men jag vet att de flesta vuxna tycker att det är livskvalitet. Nybryggt kaffe och en tidning "det är livet!" För de flesta vuxna. Jag är vuxen men inte kaffevuxen, har aldrig lärt mig att tycka om kaffe. usch, det är beskt och helt enkelt vidrigt, i alla fall slät. En kaffelatte slinker lätt ner eller ännu bättre ett högt glas med iskaffe! En vanlig slät kaffe utan socker och mjölk, nej tack det klarar jag mig utan. Te däremot är riktigt gott, det kan jag bli riktigt sugen på och kan dricka flera koppar i rad om jag är på rätt tehumör. Grönt, rött, svart, gult, vitt ja alla färger går utmärkt. Frukt, vanilj, kanel, Chai, mint, ja det mesta går ner.
Nä nu måste jag ta mig en kopp te tror jag. Får röra mig upp till skolans kaffe och repa lite repliker.
//Sassa

Livsstil

"Om jag skulle ta och göra en lista på vad jag behöver för att leva. Då skulle jag nog skriva: Min familj, min hälsa, mat och vatten. Men samtidigt som jag skriver "min familj" tänker jag på alla som såg sina kära spolas bort av tsunamin. Dom som förlorade sina älskade på alla orättvisa och förfärliga sätt man kan, och vaknar nästa dag till ett helvetes värld av vitglödad smärta. Men dom vaknar. Livet forsätter envist att pulsera.
Och när jag skriver hälsa så vet jag att den bara är en förutsättning tills den går förlorad och då får man göra på något annat sätt. Lära om, prioritera, finna sig. Och fortsätta att leva. Och vad mat och vatten betyder i sin enklaste och mest basalt livsbehållande form har jag aldrig behövt uppleva. Så bortskämd är jag i mitt överflöd.

Sanningen är att vad jag behöver för att leva är nästan ingenting. Men vad jag behöver för att leva ett sånt liv som jag vill, förändras i en sådan hastighet att jag inte ens hinner skärskåda mina egna behov. Vad jag behöver idag är kanske något annat än vad jag behöver imorgon. Det är en karta utan gränser. Ofta tycker jag mig behöva helt motstridiga saker. Fler upplevelser och mer vila. Samtidigt. Mer spontanitet och mer tid för eftertanke.
Mer och mindre. Fler och färre. Ingen ordning men min egen stillösa blandning. Livsstil är ett ord i tiden. Hur jag än försöker så förstår jag inte vad det betyder. Jag hajar inte konceptet som man säger. Lokaltidningen annonserar för en livsstilsbutik för barn. Den verkar sälja barnkläder och leksaker. Ändå är det tydligen inte en leksaksaffär eller klädaffär. I den här butiken får man mer än dom skor och studsbollar man har köpt. Mervärde heter det visst. Mervärdet i barnens egen livsstilsbutik är förmodlingen en liten osynlig försäkran om att man är inne, cool och rätt. Och att skorna och studsbollarna kan matchas med livets alla beståndsdelar till en stilfull helhet. Men är beståndsdelarna i ett meningsfullt liv möjliga att montera ihop ur en låda färgsorterat lego? Är dom ens möjliga att köpa? Coolhetsförsäkringen må vara osynlig men den är inte gratis.
För att förstå att man har fått den betalar man lite extra för det man faktiskt kan se. Naturen verkar ha utrustat oss med en fantastisk förmåga att hitta på skit vi tror att vi behöver. Man kan se framför sig hur Gud programmerar in ett litet skämt för att vi inte skulle bli gudomliga i vårt skapande. "Så fort dom inte är upptagna med sin överlevnad ska dom hitta på en massa meningslösa saker som dom tror kan ha verklig betydelse till exempel plasmaskärm, äggkokare och hot tub. Sen ska dom hitta på ord som förklarar varför det är viktigt att köpa grejer på ett sätt som gör att man känner sig mindervärdig om man låter bli. Det håller dom nog sysselsatta i några miljoner år."
Livsstil. Oj, vad dom måste skratta där uppe.

Kopia av författaren Pernilla Glasers Krönika.

Onödigt

Nej nej nej.. orkar inte hålla på och skriva en massa skit, har ingen som helst lust att ordbajsa idag. Inte för fem öre! När senast fanns fem öringar? Jag minns i alla fall när tio öringarna fanns. Men de försvann när jag var liten om jag inte minns fel.
Aja. Hejdå


Fyra uppklädda tjejer bland mega kläder!

Det blev inte till mycket att skaka i fredags. 18-åriga små hiphopare med alldeles för stora kläder och kepsar ner över halva ansiktet. Inte riktigt min typ av människor och musik, men jag dömmer inte hunden efter pälsen för det finns hiphopare som är gör trevliga men musiken... nja. Skaka rumpa musik skulle jag inte säga att det var, mer skaka arm musik.
Vi var fyra tjejer som skulle på en spelning som min vän tipsade om. Han kompade hiphop bandet. Jag behöver inte nämna några namn här för jag vill inte göra mig misförstod. De var enormt duktiga musikaliskt men det var inte min typ av musik helt enkelt. Vi kände oss lite som utbölingar (säger man så?) Vi var fyra uppklädda tjejer bland hiophop killar och tjejer med mega kläder. Hmm...
Helgen har varit sååå lugn och sååå skön! Sov till halv ett i lördags, det behövdes kände jag. Och idag, har jag inte gjort ett jävla skit. Men ska strax ut och ta en promenad för jag känner att hjärnan placerat sig i viloläge och ligger och guppar i något segt slem. Så det är dags att fräscha upp hjärncellerna lite med syre.

TVÅ VECKOR KVAR TILL PREMIÄREN AV VÅR TEATERFÖRESTÄLLNING!!!
Nu måste allt falla på sin plats annars rasar alltihop!
//Sassa

Skaka rumpa och dra sig

Helt plötsligt fick jag känslan av att vilja ha snö. Mycket och fluffligt snö, vitt och knastrande under fötterna. Men milt i luften ändå. Ville ha en sån där perfekt vinter dag då det är vindstilla och milt och solen skiner på en vackert blå himmel och snön glittrar som miljarders miljarder kristaller. Allt vore bättre än det här vädret vi har just nu. November väder, fy fan säger jag bara.

Det blir ingen reunion i morgon med gamla högstadieklassen, det är synd tycker jag. Men tyvärr var det för få som kunde och då är det ganska tråkigt. För om man ska ha en reunion fest så ska alla komma, okej max två får vara borta. Vi har snackat om en återträff sen vi slutade i höhgstadiet för nästan fem år sedan.

Ikväll ska jag skaka rumpa med Marielle om jag blir lite piggare någon gång! Jag börjar bli trött på den här hösttröttheten, det är så förbannat svårt att kliva upp ur den underbart varma och sköna sängen. Den är så fantastisk på mornarna, men nästan aldrig annars. På kvällarna är den kall och obekväm och vill inte alls samarbeta med mig. Men på mornarna, åhh så skönt att dra sig, men det är aldrig lika skönt att dra sig när man vet att man får dra sig. Det är skumt för när man har en tid att passa på morgonen vill man gärna ligga kvar länge länge.
//Sassa

Skinande Maskin

"Jaja, okej okej, men då gör vi så då! Sluta tjata! Förbannat också, att du hela tiden måste vara så jävla jobbig, kan du inte bara slappna av för en sekund, andas ut och in genom näsan. Känna doften av kyla och ylle, känna värmen av händerna i vantarna, känna duggregnet mot kinden, känna asfalten mot skosulorna. KÄNNA! Är det så mycket begärt?"
Ja just nu är det oerhört mycket begärt faktiskt, har nämligen ingen lust att gå runt och känna idag. Vill vara en maskin av skinande metall med koppar skruvar. En maskin som går på högvarv, som inte rostar utan skiner i sin storhet och stoltserar vackert och jobbar på mekaniskt utan att begära att känna.
Idag vill jag vara en skinande maskin, men är för trött, och metall är kallt. Jag fryser så lätt. Koppar är vackert men vill inte ha några skruvar lösa. Vill inte känna idag, inte just nu. Kanske i morgon eller till jul.
Drömmer så mycket. Sover så hårt att det känns som om någon sparkat mig i huvudet när jag vaknar. Hade ett handavtryck på min arm i morse. Fyra fingrar syntes tydligt på min överarm. Skumt. Har jag kramat mig själv i natt? Kanske det. Ibland behöver man en kram men inte av någon annan utan av sig själv. Har du tänkt på det? Att man ibland känner en sorts tomhet och vill gärna krama någon men när man får en kram är det fel. Det är en kram av sig själv man längtar efter. I natt har jag kramat mig själv men trots det vill jag inte känna så jädra mycket just nu.
Det känns bra!
//Sassa

Magsmärtor, stress och noll sömn

Nu sitter vi här, jag och Linda och väntar på att vår lilla film har "captureat" klart. Linda smaskar pasta wok sittande i sin gula morgonrock och hängiga ögonlock, jag själv sitter lite mer påklädd med hängiga ögonlock. Vi är duktiga det finns det ingen som kan säga något emot. Vi kämpar på trots att vi vissa dagar vill lägga ner hela vår verksamhet. Vi har alltså filmat tre barn och det ska vi klippa ihop och så ska vi använda oss av den i vår teaterföreställning "Köttfärsfyllda Paprikor" så nu har jag avslöjat titeln. 
Vi är på Ekerö, hemma hos Linda.
 Helgen har varit full av nöjen men jag har inte varit nöjd ändå för att jag har helt enkelt inte kunnat njuta. Hela tiden är mitt huvud fylld med stress och måsten så jag drog från en fest vid elva på lördag, ELVA! Ja du hör. Jag brukar vara en av dom som drar sist från festen och sen gärna vill forsätta efterfesta men nu, herregud, kroppen strejkade och sa åt mig att åka hem och sova. Trots att Laura (min älskade syster som bor i Norge) är på besök i Sverige och jag hade lovat att festa med henne på lördag efter den festen jag drog ifrån klockan elva men så blev det inte. Jag åkte hem och somnade på ett ögonblick men på söndagen var jag inte utsövd. Men till jul får jag vila. Då ska jag sova i tre dygn i streck.
Nu är det hektiskt med magsmärtor, stress och noll sömn, men det är nu och tre veckor framöver och sen, sen kan jag sova!!!
//Sassa

Gårdagens citat

Linda - Brukar din pappa sitta i den här stolen?
Julia - Nä, han sitter mest på toa.

Inre stress

Vi får inga grejer från IKEA. fan, fan då. Synd. Nu sitter vi istället på Blocket och letar desperat efter fyra bord, två stolar, en fotölj, en bokhylla och ett servissett, kuuuuul. :( Det är tre fucking veckor kvar till premiär och vi har inte fixat vår scenografi! Nu börjar det bli jätte stressigt, en sådan här fruktansvärd inre stress. Det är riktigt jobbigt faktiskt. Men man jobbar sämre desto mer stressad man är tyvärr. Vi får helt enkelt bita i det sura äpplet och jobba på. Det är bara så. Vi kan inte hoppa av nu och det vill vi inte heller.
Hela mitt liv kretsar kring den här pjäsen nu och jag börjar få ont i magen. Manuset fixar vi textmässigt, rollerna grejar vi men allt annat?! Ljus, ljud, scenografi, rekvisita.
//Sassa

Mina vantar! :(

Mina vantar är borta, mina nya fina grå vantar, stickade med silver trådar i är borta! Stackars vantar och stackars mig, mina händer. Kallt kallt :( Dom var så sköna och fina.
Farväl mina älskade vantar jag kommer sakna er!

Det är faktiskt vääldigt typiskt mig, för jag tappar bort minst sex par vantar varje vinter utan att överdriva. Men jag förstår inte hur det kan komma sig, för jag tappar aldrig bort nycklar, plånbok och mobil.. äh ja det där med mobil kanske jag kan stryka. Mobil, så nu var det gjort :P Nä men jag och vantat alltså, det är faktiskt helt otroligt. Jag lägger dom i knät i tunnelbanan och på bussen sen reser jag mig och går. Trots att det händer så otroligt ofta lär jag mig aldrig!
Jag är en riktig slarver helt enkelt!
//Sassa

Halva min identitet nästan försvann!

Usch vilken panik jag fick när jag trodde att jag aldrig skulle få se min mobil igen. Det var några riktigt jobbiga sekunder. Men samtidigt är det jobbigt att en mobiltelefon kan betyda så mycket. En mobil? Jag har hela mitt liv i den där förbannade telefonen och det är ju egentligen inte bra. Att man lägger sitt liv i en mobils "händer" och när den plötsligt försvinner känns det som om ens halva identitet är borta, bara sådär. Jobbig känsla. Men den fann sin ägare igen. Två snälla och ärliga tjejer hittade den inne på en toalett. Så snällt. Ja i skolan alltså. jag sprang runt som en galning och frågade alla lärare, letade i alla rum jag varit i under dagen, skrev om en borttappad mobil på den stora anslagstavlan. "BORTTAPPAD MOBIL!!!!!! EN ROSA SAMSUNG, KLAPPTELEFON! FÖRSVUNNEN IDAG, KONTAKTA LÄRARE OM DU HITTAR DEN!!!!
SANDRA FRÅN KP, TREDJE TERMINEN!" samtidigt som jag skrev med stora gröna bokstäver hörde jag en tjej prata lite längre bort om en rosa mobil
"Det är min!!!!! En rosa, samsung det är min!!!!"
"Vi hittade den inne på en toalett"
"Åh vilka änglar ni är! Vad skönt att det finns så ärliga människor"

Fy fan alltså att man blir så desperat efter något så obetydligt och elektroniskt, skulle jag vilja säga men tyvärr är det inte så. Alla nummer, anteckningar, foton, filmsnuttar, kalender, sms och ja allt som är viktigt i en mobil, det finns så mycket. Jag kan ju bli helt knäpp om den är urladdad och jag inte kan få igång den när jag är hemifrån, hur fan gör man då? Man kan inte kontakta någon, tänk om det händer något? Jag blir våldtagen, rånad, mördad, torterad, kidnappad, överkörd, misshandlad ja vem ska få reda på det???
Man vill ju inte få ett samtal från sjukhuset flera veckor senare då de lyckats ta reda på min identitet och numret till mina föräldrar.
//Sassa


Missnöjen hit och dit

Det är skönt att ordna upp saker och ting som man är missnöjd med. Som det här med min skola. Jag och Linda (min projektkompis) har varit lite missnöjda den senaste tiden med hur vår skola behandlar vår kurs, vi går i en nystartad kurs som kallas för Kulturparaplyets tredje termin, jag orkar verkligen inte dra allt för er nu om vad det är för linje, vad man gör och så vidare utan det är en kurs på en termin. En fortsatt kurs som alla esteter i den här skolan får möjligheten att gå. Vi har i alla fall inte setts som en linje på skolan, vi får inte ens ta klassfoto!!! Vi är 12 elever som alla gör egna projekt. Film, skriv eller teater projekt. I alla fall! Jag har så svårt att komma till saken. Vi har inte fått en bestämd lokal, eller rum där vi får vara, och vår mentor och lärare som har hand om hela den här kursen har fått indragna timmar av vår kära rektor. Så vi, ja idag alltså stormade vi in på rektorns kontor och ställde oss på ett bord och skrek rätt ut "Nu jävlar får det vara nog! Vi är så in i helvete trötta på att du ignorerar oss som elever och som kurs här på skolan! Du får för fan ta ditt ansvar som rektor och ge oss plats och tid, ge oss en lärare och ett klassrum!!!!! Vi vill inte behöva betala mycket mer i terminsavgift än vad andra elever gör som har tillgång till lärare och klassrum varje fucking dag!!!!!!" Självklart gick det inte riktigt till så utan vi knackade på snällt och bad om att få prata med honom. Sen gick vi igenom allt vi funderat på. Sansat och behärskat och framförallt moget.
//Sassa


Fyra årstider!

Idag är det kallt ute, frost på bilrutorna och ånga framför munnen. Jag har nog aldrig erkänt för någon eller för mig själv att jag innerst inne egentligen tycker vintern kan vara rätt mysig ibland. När snön ligger vit på marken och det knastrar under skorna, och snöflingorna seglar ner och lägger sig som ett skimmer på axlarna. Det är en ganska vacker årstid. Och vissa vinterdagar är riktigt skönkalla, de dagar då det inte är någon bitande kyla utan friskt och vindstilla, de dagar man kan rulla sig i snön utan att börja frysa. Men tiden mellan hösten och vintern är tråkig, när marken består av klumpar av ruttna löv och alla grenar är kala, himlen är stålgrå och man är omsluten av bittra miner. 
Haha, det är helt otroligt vad jag skriver om vädret, jag har aldrig tänkt på att vädret har en sån betydande roll i mitt liv.


//Sassa
  


Man ska aldrig ge upp sin dröm!

Jaha så jag ska bli en polisflickvän =D Spännande tycker jag, att få en pojkvän som får bära vapen och uniform, lite läskigt också men mest kul!
Han kom äntligen in på skolan, han har sökt några gånger men inte kommit vidare till intervju men nu, nu kom han vidare, han fick göra alla prover skrivtligt, fysiskt, psykologiskt och vad det nu var mer för något. Och han kom in!!! Så himla roligt, hans dröm blir äntligen sann! Tre år sen är han färdig, men tre otroligt roliga år. Jag är faktiskt avundsjuk på att han äntligen får göra det han innerst inne alltid har drömt om. Men det blir väl min tur så småningom, förhoppningsvis. Jag ska i alla fall ALDRIG ge upp, för om man vill något ska man se till att få det gjort oavsett hur svårt det är, det är bara att ge sig fan på att det ska gå!
                                    = Sant


Nog om det nu, vår skrivarlärare på skolan kallar vår pjäs för en skruvad socialrealistisk komedi med en tragisk underton, det ni, det låter väl intressant?

Nu har vi mailat Ikea, eller vi har i alla fall skrivit klart mailet vi ska skicka iväg. Vi får hoppas på att de är villiga att sponsra oss. =)
Äh orkar inte skriva mer, har inget mer intressant att berätta bara att jag är en stolt flickvän, haha, det har jag alltid varit men ändå.
//Sassa


"Asså shit vad coolt, vad gammal du är!"

Så hur blev det nu då med Halloweenfesten? Från början var vi tjugo personer men vi blev bara nio personer!!! Det är så tråkigt när man planerat en fest och så tackar folk ja men sen i sista stund får de förhinder! Trist. Men det blev kul i alla fall, tyärr så fotade vi ingenting så jag kan inte visa hur vackra vi var.
Jag hade på mig en grå kläning och trasiga strumpbyxor och sminkade en stor blåtira över ena ögat, den såg faktiskt riktigt äcklig ut, när jag såg mig i spegeln så gjorde det ont för hjärnan ger signaler om att det ska göra ont. Jag sminkade även stora blåmärken i armväcken och runt handlederna så att det skulle se ut som om jag varit fastbunden, sen svintade jag håret, alltså gjorde det jätte ruffsigt och la i en massa grenar i håret så att det såg ut som om jag legat i skogen. Jag såg i alla fall väldigt skadad ut. Richard fick se ut som om han hade varit med i en bilolycka och hela pannan var ett enda stort blåmärke och så rann det blod ner i ansikter och ur näsan. Vad folk glodde när vi åkte tunnelbana och buss :P
Linda var en skadad hockeyspelare med bandage runt huvudet och massa sår i ansiktet, på händer och på benen.
Festen var hos min mamma och grannens 17-åriga son hade också fest som jag och Linda joinade senare under kvällen, men vilken tråkig fest! Jag kan inte minnas att mina fester när jag var 16, 17 år var såå tråkiga. Tjejerna skrattade högt och bättrade på sina glansiga läppar och drack öl i hallen, några hånglade i något hörn och spydde på en toalett. Några småtjejer som var 16 frågade hur gammal jag var och när jag sa att vi var 86:or blev dom helt till sig "men shit asså, ni är typ såhär 5 år äldre än oss! Coolt, asså vad häftigt att ni är här. Man ba festar med 21åringar, haha" Coolt, häftigt. Men när man är 16 år går man ju i gymnasiet och jag kan inte minna att jag skulle tycka det var särskilt häftigt att festa tillsammans med 21-åringar, eller?
//Sassa

Märkliga drömma

Läskigt värre. Det blev inget fejkblod för min del, för dyrt! Men kalkpuder i alla fall så jag blir riktigt blek och fin i hyn. Jaha, egentligen skulle jag behöva röra på mig nu och dra hemåt, duscha, fundera på vilka läskiga kläder jag ska ha på mig och sminka mig, men orkar inte nu. Vill sitta ett tag till, vädret lockar inte direkt till mig.
Har drömt helt sjukt inatt, drömde om att jag lagade någon konstig mat med ägg och nudlar, stekte allt i en kastrull sen så la jag in den i mikron och så small det. Ja hela mikron exploderade sönder och det började brinna. Jag befann mig i mitt barndomshem som jag flyttade ifrån när jag var 13. Om jag är hemma i en dröm är jag alltid där, i mitt barndomshem i Jarlaberg. Det är märkligt egentligen eftersom det var åtta år sedan jag bodde där. Men det kanske är för att jag bodde där under mina viktigaste år i mitt liv.
Jag drömde också om en kompis till mig som nyligen gjort slut eller det har i alla fall tagit slut mellan henne och hennes pojkvän sedan nästan fem år och jag vet inte anledningen till varför det är slut men i min dröm var det på grund av vår gamla bildlärare. I drömmen reste hon till Italien med bildläraren och kom sen hem efter resan och berättade att de hade haft (censur) Jag blev väldigt chockad och så sa hon att hon var kär. Jätte märkligt. :P
Nu borde jag börja röra på mig så jag slipper stress, jag avskyr stress!
Nu ska jag väl kila då. Vet du att ordet kila på gammelsvenska betyder avlida/dö.
//Sassa

Blod och blåmärken

Jaha nu börjas det igen då. Det är fredag och helst av allt skulle jag vilja ligga i soffan med en mysig film och en påse lösgodis. Men dessvärre är jag i skolan nu och ska ta tag i dagen. Se till att jag får ut något nyttigt av den. Linda sover på golvet i vår teatersal och här sitter jag och flamsar framför min blogg.
Idag skiner solen och det är klarblå himmel. Imorgon ska jag klä ut mig. Tänkte spela en död våldtagen tjej, men det känns så läskigt. Jag såg framför mig i trasiga strumpbyxor, blod, blåmärken, rivsår, strypmärken, tårar och svart, svart, svart, men det känns så läskigt att klä ut sig till något sådant eftersom det inte är kul. Jag får se hur jag gör. Jag brukar alltid klä ut mig till drakulas fru eller något liknande, svartklädd, svart smink och ruffsig i håret och blek i hyn.. hmm. Det är ju i morgon jag ska på en liten halloweenfest hos min mamma så jag kan inte tänka hur mycket som helst. Jaja, jag får ta och åka till buttericks och titta lite på fejkblod.
Nu måste jag sätta igång! Punkt slut!
Ha en ryslig helg!
//Sassa

Ducka för himlen och lägga mig under en sten

Nu har jag upptäckt att jag håller på att försöka fly från min vardag, fly från alla problem och låtsas som om allt är som det ska. Allt är lugnt, ingen stress, ingen panik, andas lugnt, in genom nästan ut genom munnen. Herregud!!!! Det funkar inte!!! Man ska inte utnyttja guds namn till alla er religiösa där ute. Men ordet herregud är verkligen ett ord jag brukar använda flitigt, det är bra, har rätt styrka i sig men är ändå ingen svordom. Jag är bra på att skjuta upp saker och hålla för öronen. Men det går inte att göra så i längden, för om jag skjuter på saker bildas en gigantisk hög längst fram som jag inte kan ta mig förbi för en jag börjar sortera högen och det tar evigheter, så därför är det bättre att sortera allt eftersom. Som sin garderob. Ja när sorterade du dina kläder sist? Slängde det fula gamla tröjorna du inte får över huvudet, de urtävättade "svarta" plaggen som nu är grått. Okej grått är inne men inte grått som varit svart, eller alla jeans du inte får över röven? Jag har faktiskt rensat, det finns inget jag inte kan använda i min garderob. Stolt! Men nu handlar där här inte om garderober utan mitt liv. Usch.. idag känner jag att jag vill undvika hela dagen, ducka för himlen och lägga mig under en sten.
//Sassa

RSS 2.0