Magisk natt!
I natt föddes min systerson! Jag var med under förlossningen, fick se hur min älskade storasyster kämpade, tog i med alla sina krafter utan smärtlindring och fick sig en vacker son.
Hon har alltid varit min idol men nu har jag verkligen fått det bekräftat, att hon är en stark och helt fantastisk människa! Att efter 47 timmars värkan lyckas föda en pojke utan smärtlindring. Bara med hjälp av rätt andning. Hon sa redan från början att hon inte ville ha någon smärtlindring, hon ville göra det så naturligt som möjligt, på det sätt vi är skapta att göra det på. Självklart var hon medveten att det kan bli komplikationer och då kan behöva extra hjälp. Men allt flöt på så bra, hon mötte smärtan istället för att bli rädd för den som många kvinnor blir.
Jag filmade hela förlossningen, som var så vacker, så harmonisk precis som hon ville ha det. I bakgrunden spelades hennes egenvald musik, hon fick föda på den avdelningen som hon ville, där bara två kvinnor får föda åt gången, så det är först till kvarn.. och hon hade turen att få vara just där. En avdelning som är skapad för att få en så harmonisk upplevelse som möjligt, rum som är gjorda i hemmamiljö utan alla läskiga apparater och vita väggar. Två underbara barnmorskor var med och satt på knä när min syster satt och hade sin andra hälft sittandes på en stol bakom hennes rygg. Det var en magisk natt!
Hon har alltid varit min idol men nu har jag verkligen fått det bekräftat, att hon är en stark och helt fantastisk människa! Att efter 47 timmars värkan lyckas föda en pojke utan smärtlindring. Bara med hjälp av rätt andning. Hon sa redan från början att hon inte ville ha någon smärtlindring, hon ville göra det så naturligt som möjligt, på det sätt vi är skapta att göra det på. Självklart var hon medveten att det kan bli komplikationer och då kan behöva extra hjälp. Men allt flöt på så bra, hon mötte smärtan istället för att bli rädd för den som många kvinnor blir.
Jag filmade hela förlossningen, som var så vacker, så harmonisk precis som hon ville ha det. I bakgrunden spelades hennes egenvald musik, hon fick föda på den avdelningen som hon ville, där bara två kvinnor får föda åt gången, så det är först till kvarn.. och hon hade turen att få vara just där. En avdelning som är skapad för att få en så harmonisk upplevelse som möjligt, rum som är gjorda i hemmamiljö utan alla läskiga apparater och vita väggar. Två underbara barnmorskor var med och satt på knä när min syster satt och hade sin andra hälft sittandes på en stol bakom hennes rygg. Det var en magisk natt!
Filosoferar...
Behöver gnälla av mig lite!!! What the fuck is going on here???? Halsfluss!! Ja men jag tackar, tackar och bockar, niger inför dig gud... Ditt as!!!
Jag är inte religiös, men troende på mitt eget sett, och om det nu finns något större än oss så är frågan, vad i helvete sysslar han med???? Okej, okej, jag ska lugna ner mig lite och vara realistisk i allt det här, jag är ju ändå en liten fjärt i rymden och inget gud egentligen lägger så mycket vikt i... och rent vetenskapligt så har allt det här med mitt immunförsvar att göra... okej att jag fick en kraftig och allvarlig blodförgiftning i höstas som vem som helst kan få, och att den ledde till både lunginflammation, magsjuka och en massa olika biverkningar är normalt.. följdsjukdomar får man helt enkelt räkna med.. och att jag sen fick veta att det tar ca 6 månader för immunförsvaret att bygga upp sig igen är helt i sin ordning, vilket i sin tur kan leda till att jag lättare får andra sjukdomar och förkylningar, vilket är NORMALT!!! Så... det har inget med gud att göra, eller att jag kanske varit en riktig skit i mitt förra liv. Men för fan nu räcker det med sjukdomar!!!!! Gaaaah!!! Femte sjukdomen på ett halvår som kräver medicinering, What the fuck!!!
Det är lätt att skylla på något högre väsen när allt går åt pipsvängen, men oftast kommer inte olyckor ensamma, det är bara så, trots om man tror på Allah, Mohammed, Gud, Jesus, Buddha eller nån annan gud så får du vara med om skit under ditt liv. Det spelar ingen roll hur troende eller vetenskaplig du är så får du nog uppleva orättvisa och smärta någon gång under ditt liv, vilket är NORMALT!!! Men såklart kan det vara skönt att skylla på något man inte kan ta på, att finna stöd i något du inte kan riktigt förklara. Jag tror att alla människor behöver något att tro på, på ett eller annat sätt, om det inte är något högre väsen så i alla fall sin egen kunskap och förmåga, eller familjens kärlek, eller vännernas stöd eller något annat. Jag tror att det är strävan efter tron på sig själv som gör människan.. haha, shit så djupt det här blev när jag från början bara ville klaga lite på min enorma otur som jag haft det senaste halvåret.
Det handlar om ren och skär otur, men samtidigt kan det vara en sorts meninge med det hela.
Jag är lite kluven när det gäller öde och slump, kan ibland tro stenhårt på ödet, och ibland på slump och att man själv kan påverka sina vägar genom livet.. men samtidigt så har allt sin lilla mening trots att det verkligen svider just nu.
Jag är inte religiös, men troende på mitt eget sett, och om det nu finns något större än oss så är frågan, vad i helvete sysslar han med???? Okej, okej, jag ska lugna ner mig lite och vara realistisk i allt det här, jag är ju ändå en liten fjärt i rymden och inget gud egentligen lägger så mycket vikt i... och rent vetenskapligt så har allt det här med mitt immunförsvar att göra... okej att jag fick en kraftig och allvarlig blodförgiftning i höstas som vem som helst kan få, och att den ledde till både lunginflammation, magsjuka och en massa olika biverkningar är normalt.. följdsjukdomar får man helt enkelt räkna med.. och att jag sen fick veta att det tar ca 6 månader för immunförsvaret att bygga upp sig igen är helt i sin ordning, vilket i sin tur kan leda till att jag lättare får andra sjukdomar och förkylningar, vilket är NORMALT!!! Så... det har inget med gud att göra, eller att jag kanske varit en riktig skit i mitt förra liv. Men för fan nu räcker det med sjukdomar!!!!! Gaaaah!!! Femte sjukdomen på ett halvår som kräver medicinering, What the fuck!!!
Det är lätt att skylla på något högre väsen när allt går åt pipsvängen, men oftast kommer inte olyckor ensamma, det är bara så, trots om man tror på Allah, Mohammed, Gud, Jesus, Buddha eller nån annan gud så får du vara med om skit under ditt liv. Det spelar ingen roll hur troende eller vetenskaplig du är så får du nog uppleva orättvisa och smärta någon gång under ditt liv, vilket är NORMALT!!! Men såklart kan det vara skönt att skylla på något man inte kan ta på, att finna stöd i något du inte kan riktigt förklara. Jag tror att alla människor behöver något att tro på, på ett eller annat sätt, om det inte är något högre väsen så i alla fall sin egen kunskap och förmåga, eller familjens kärlek, eller vännernas stöd eller något annat. Jag tror att det är strävan efter tron på sig själv som gör människan.. haha, shit så djupt det här blev när jag från början bara ville klaga lite på min enorma otur som jag haft det senaste halvåret.
Det handlar om ren och skär otur, men samtidigt kan det vara en sorts meninge med det hela.
Jag är lite kluven när det gäller öde och slump, kan ibland tro stenhårt på ödet, och ibland på slump och att man själv kan påverka sina vägar genom livet.. men samtidigt så har allt sin lilla mening trots att det verkligen svider just nu.
Jag litar på en mjuk landning..
Ska jag våga hoppa och lita på en mjuk landning? Eller ska jag fega ur och gå bakåt istället... gömma mig och låta det gå förbi mig? Det jag är rädd för är smällen. Tänk om jag hoppar och jag landar hårt, gör illa mig. Samtidigt är det den hårda smällen man lär sig något av. Det är jobbigt ibland att vara människa, med allt var det innebär. Ibland drömmer jag om att vara en blomma, ett stort ståtligt träd eller någon annan växt som bara gillar läget. Inte behöva fundera så mycket... Go with the flow...
Att bli sårad är nog den största skräck människor har, att bli lämnad ensam, känna sig liten och obetydlig. Det är den största rädslan här i livet, men samtidigt en viktig del. Om man inte vågar att kasta sig ut på okänd mark, hur ska man då kunna finna det man söker? Man kan inte stå i samma ruta och tro att livet kommer till en, man måste aktivit leta, hitta och leva livet. Våga ta steget ut ur rutan, känna vinden i håret och våga bli rädd!
Rädsla är inte farligt utan en del av livet! Det är okej att vara skräckslagen för nästa steg, känna sig förvirrad och vilsen.. man får helt enkelt lita på att man hittar rätt stig så småningom men att man nu behöver vara lite vilsen, under tiden kanske man hittar en vackrare, bättre och tryggare stig att gå på ett tag.
Om man inte vågar hoppa vinnar man heller inget. Om man fegar ut så får man inte ut allt av livet. Om du nöjer dig med att gå omkring i din trygga ruta vad är det då du får ut av livet? Kan du då ligga på dödsbädden och stolt säga "Jag har levt mitt liv fullt ut!" Nej.
Jag vill som gammal känna att jag vågade leva livet trots all smärta och vilsenhet. För jag vågade leva livet fullt ut, ta emot alla känslor och låta mig känna på riktigt utan att vara rädd!
Jag ska hoppa och hoppas på en mjuk landning, om jag gör mig illa har jag lärt mig det inför nästa hopp, då jag sätter på mig hjälm.
Att bli sårad är nog den största skräck människor har, att bli lämnad ensam, känna sig liten och obetydlig. Det är den största rädslan här i livet, men samtidigt en viktig del. Om man inte vågar att kasta sig ut på okänd mark, hur ska man då kunna finna det man söker? Man kan inte stå i samma ruta och tro att livet kommer till en, man måste aktivit leta, hitta och leva livet. Våga ta steget ut ur rutan, känna vinden i håret och våga bli rädd!
Rädsla är inte farligt utan en del av livet! Det är okej att vara skräckslagen för nästa steg, känna sig förvirrad och vilsen.. man får helt enkelt lita på att man hittar rätt stig så småningom men att man nu behöver vara lite vilsen, under tiden kanske man hittar en vackrare, bättre och tryggare stig att gå på ett tag.
Om man inte vågar hoppa vinnar man heller inget. Om man fegar ut så får man inte ut allt av livet. Om du nöjer dig med att gå omkring i din trygga ruta vad är det då du får ut av livet? Kan du då ligga på dödsbädden och stolt säga "Jag har levt mitt liv fullt ut!" Nej.
Jag vill som gammal känna att jag vågade leva livet trots all smärta och vilsenhet. För jag vågade leva livet fullt ut, ta emot alla känslor och låta mig känna på riktigt utan att vara rädd!
Jag ska hoppa och hoppas på en mjuk landning, om jag gör mig illa har jag lärt mig det inför nästa hopp, då jag sätter på mig hjälm.
What is going on?
What is going on? Jag gillar´t! :)
Fan så mycket som händer i mitt liv, så mycket känslor, tankar och funderingar! Härligt men samtidigt obehagligt...
Att jag ska bli moster den här månaden är helt ofattbart! Det är beräknat den 18 mars, men kan egentligen komma när som helst nu! Så sjukt spännande! Min syster är så otroligt vacker och stark! Hon kommer bli en helt fantastisk mamma!!! Hennes mage är stor som en mega basketboll men ändå så är resten av hennes kropp smal och fin, men hon själv känner sig såklart stor som en flodhäst nu såhär i slutet, men ack så vacker :)
Sen händer det mycket annat i mitt nya singelliv, en helt ny värld för mig med det här att vara oberoende och det är helt underbart! Jag trivs så bra med mitt liv just nu, i min härliga lägenhet, med mina mysiga kolleger på jobbet, med mina underbara vänner och familj! jag måste suga in allt jag upplever nu, för så småningom dalar det som det alltid gör efter en topp.. men, det hör till livet, det måste vara ups and downs för att man ska kunna uppskatta livet på rätt sätt :) ...men samtidigt är det obehagligt för man vet att detta lyckorus inte är konstant...
Fan så mycket som händer i mitt liv, så mycket känslor, tankar och funderingar! Härligt men samtidigt obehagligt...
Att jag ska bli moster den här månaden är helt ofattbart! Det är beräknat den 18 mars, men kan egentligen komma när som helst nu! Så sjukt spännande! Min syster är så otroligt vacker och stark! Hon kommer bli en helt fantastisk mamma!!! Hennes mage är stor som en mega basketboll men ändå så är resten av hennes kropp smal och fin, men hon själv känner sig såklart stor som en flodhäst nu såhär i slutet, men ack så vacker :)
Sen händer det mycket annat i mitt nya singelliv, en helt ny värld för mig med det här att vara oberoende och det är helt underbart! Jag trivs så bra med mitt liv just nu, i min härliga lägenhet, med mina mysiga kolleger på jobbet, med mina underbara vänner och familj! jag måste suga in allt jag upplever nu, för så småningom dalar det som det alltid gör efter en topp.. men, det hör till livet, det måste vara ups and downs för att man ska kunna uppskatta livet på rätt sätt :) ...men samtidigt är det obehagligt för man vet att detta lyckorus inte är konstant...
