Fjortisfylla :P
Igår blev jag fjortisfull för första gången! Det är helt sant. Jag har aldrig tidigare varit så full att jag spytt men igår så var jag det. Haha, som 21-åring, det är bra jobbat. Jag hann i alla fall hem och fick kräkas i min egen toalett, som vissa andra aldrig brukar hinna göra :P Men fy fan vad jag mådde, usch. Jag kände mig verkligen som 14 och omogen. Samtidigt är det ju tur att jag inte är 14 för då är det nästan värre, men jag är vuxen och får göra så någongång :) Men aldrig mer! :P
//Sassa
Nutella
Jag har börjat äta mitt hederliga Nutella på mackorna igen, ja visst är jag äcklig :P Jag åt nästan ihjäl mig på det när jag var yngre. Jag var så otroligt smal som liten och mamma försökte med allt för att få mig att gå upp i vikt, men jag tyckte det var tråkigt att äta. Så någon dag så var jag hos min bästis Fanny när jag var omkring tio år och sov över. På morgonen hade Fanny Nutella på sina mackor och jag testade och blev ett rikigt fan av den smarriga hasselnötskrämen. Sen när jag kom hem bad jag mamma köpa hem en burk och jag åt så jag storknade. Och jag gick upp i vikt. Så sist jag åt Nutella var tio är sedan, ja alltså jag åt det kanske i ett år från att jag var tio-elva så därför blir det tio år sedan. Men för ett par dagar sen såg jag det i mataffären och var tvungen att testa, och visst det är inte lika gott som jag minns det men det går ner. Kanske inte som frukost men som ett mellanmål :P men det kommer nog inte ta ett år för mig att tröttna, förhoppningsvis för annars kommer jag nog börja rulla hem.
//Sassa
Wow, jag är snabb!
Från att det inte hänt ett skit så plötsligt!!! Men de brukar ju vara så.. först inget, inget, sen inget och inget men SEN, plötsligt så händer massor, massor och massor. Så börjar det om igen som ett enda stort kretslopp.
Men jag får se hur allt slutar, för även om det händer en massa saker samtidigt så vet man inte hur det slutar, och det är ju spännande :P
Idag ska jag hämta ut mitt pass som blev riktigt dålig. De har ju ändrat regler på polisstationen kring passen, man får inte ta med ett eget foto på sig själv som är tagen i en automat, och man ska dessutom inte visa ena örat utan nu tas korten hos polisen rakt uppochned, nej inte uppochned så klart. Man ska titta rakt in i kameran, får absolut inte le eller visa minsta lilla muskelförändring i ansiktet. Trist säger jag. Varenda en kommer se kriminell ut, det gjorde i alla fall jag. Jag får nog sluta använda mitt pass som leg på krogen för jag kommer inte komma in någonstans, jag kommer snarare få de buffliga anabola vakterna på mig.
Jo jo så är läget idag.
//Sassa
Oj, vad det helt plötsligt händer saker!
Det har varit helt stilla, segt som tuggummi ett tag nu. Men plötsligt så börjar det hända saker, äntligen!
Sen jag slutade plugga i maj så har mitt liv varit rätt jobbigt, stress på grund av paniken av att jag måste skaffa mig ett jobb, snabbt! Det har gått trögt. Jag har sökt minst ett dussintal jobb men av de få jag får svar av är alltid svaren; tyvärr måste vi meddela att tjänsten redan upptagen av någon med mer erfarenhet. Erfarenhet? Det är väl klart att en 30åring som inte gått gymnasiet och bara jobbat har mer arbetslivserfarenheter än jag! Men vi då, som pluggar och sen vill hitta ett jobb, ska inte vi också få chansen? Nä, då är man för oerfaren. Alla är ju någon gång oerfaren men om ingen ger en chansen hur ska man då få erfarenhet?
Jag har ju haft turen att få jobba hos min mamma och det har jag gjort sen 2003. Under hela gymnasiet jobbade jag extra på lov och helger, ger inte det erfarenhet? Tydligen inte. Det märkliga är att politikerna klagar på arbetslösheten, men vad ska man göra? Om man är 50 år och har jobbat som chef flera år, haft eget och har stor erfarenhet, ja då är man för gammal för arbetsmarknaden! Så egentligen vill alla arbetgivare ha en person i max 25 årsåldern med massor av erfarenhet, man ska ha haft en chefspostion, varit egen företagare. Men hur i hela friden skulle det gå till? Man måste ju arbeta upp sig och de tar ju några år, så när du är runt 40-50 så är du helt färdig, kan de mesta (om du gett dig fan på det och kämpat vill säga) men ingen anställer en sådan "gammal" person. Så hur gör man?
Suck.. det går liksom inte ihop. Men i alla fall, det har börjat hända saker i mitt liv. Helt plötsligt. Idag ska jag på arbetsintervju, jag ska flytta och allt börjar rulla igen. Kul :)
Jag är förbannat hungrig just nu. Är på jobbet (hos mamma) och har inte ätit frukost. Vill ha maaat.. Mmm.. kanske ska köpa kinamat? Njä, kanske inte.. eller jo förresten det ska jag nog.
Puss//Sassa
Mitt första inlägg
Nä men skämt osido, jag såg nämligen att en kompis också skaffat sig sin egen blogg och det verkade kul.
Så hur är mitt liv just nu, vad händer.. och fötter. Jo just för tillfället är allt lugnt. Ska på arbetsintervju i morgon, tänka sig :) ska också flytta, ska hyra syrrans fina lägenhet minst ett år eftersom hon flyttar till Norge. Det enda jag vill och kan klaga på idag är vädret. Vad är det för sommar vi har här i Sverige? Vad händer egentligen med klimatet, ja alltså jorden kan ju inte vara helt frisk. Översvämmningar i Skåne som liknar Tsunami, regn och rusk i JULI! Synd. Men jag tror nog de flesta håller med mig om att solen verkligen borde visa sin bästa sida.
Har inte ens badat i sommar, har du det? Picknick har jag haft ett fåtal tillfällen men ändå. Bada, jag som köpt ny bikini och allt. Svart som natten med en plastring mellan brösten. Har aldrig ägt en svart bikini, de brukar vara färgglada eller med mönster men nu i år ville jag satsa på elegant och stilrent. Kommer dock aldrig få glassa med den i år känns det som. :(
Är det bara jag eller är det vanligt att prata högt med sig själv? Nu tänker du säkert; det är vanligt, jag gör det varje dag. Men, nu pratar jag om att prata med sig själv på ett sätt som inte är logiskt, jag menar att hitta på saker, som berättelser med flera människor som pratar. Kan ha olika nyanser på rösterna också. Låter det helt stört? Alltså jag vet inte, men det handlar väl mycket om att jag, ja eftersom det här handlar om mig, har så mycket fantasi att jag inte vet vad jag ska göra av den. Det kan bli engelska historier också, intriger och det handlar ofta om otrohet och andra obehagliga grejer. Märkligt. Ibland kan jag bli så inne i historien jag själv drar från mitt huvud att jag har svårt att inse att det inte har hänt. Jag måste fan läggas in.
Jaja nog om de psykiska, nu kan vi övergå till det fysiska. Om en månad har jag varit tillsammans med min kille i 3 år. Han är verkligen min själsfrände trots att jag ibland tycker att han är ett avskum. Det är märkligt med förhållanden egentligen, vem säger att det ska hålla i 1 månad, 3 år, 20 år eller hela livet? Jag förstår inte vad det händer i hjärnan på folk när man plötsligt inser att man ska gå skilda vägar. Man kan ju verkligen inte veta om det kommer hända en själv, eller när. Tycker det är läskigt att man inte kan styra över sina känslor. Vem gör det då? Du kan styra väldigt mycket i ditt liv, du kan välja jobb, satsa på vad du vill göra och ha drömmar och mål. Du kan själv välja vad du vill göra och ska ta dig till men när det gäller känslor så är det kört. Totalt. Man har överhuvudtaget ingen kontroll över något som är så otroligt mäktigt som känslor. Man kan ju självklart tvinga sig själv att tycka si eller så men aldrig få känslorna att verkligen stämma med sitt inre väsen. Hmm.. något att fundera över.
Tack och hej, leverpastej som alltid Bert sa i sin dagbok. :)
//Sassa
