Basket Case

Laa la la la laaa, la la la la la la, la la la la la la la la lalaa la. Om du läser det är med Green Days låt "Basket Case" i huvudet så blir det rätt. Tänk på melodin som i meningen i början av låten "Do you have the time, to listen to my whine..." och så vidare. Nä nu måste jag fortsätta med det jag gjorde.
Puss och hej!
//Sassa

Det SKA bara gå!

Jag vet inte hur seg den här dagen kommer bli. Men just nu känns den trög som YES. Grön, flytande och dryg som tusan. Ja men så brukar dagarna vara på hösten. Gröna, slemmiga och trögflytande. Jag skriver så mycket om hösten, jag har insett att vädret och årstiden påverkar hela mitt sett att vara, skriva och tänka. Nu lovar jag att inte nämna årstiden eller kommentera vädret.
Så idag. Idag ska vi repa som in i attan, vi ska repa själva texten, försöka hitta våra roller och träna på hur vi ska gå omkring på scen. Betoningar, undertexter, den bakomliggande meningen i det man säger, ja det är mycket att forska i.
För er som inte vet så har jag och min goda vän Linda skrivit ett teatermanus som vi nu ska träna på, spela upp och regissera. Om en månad!!! Det känns TOTALT omöjligt nu men det SKA bara gå. Så är det! Därför kan jag egentligen inte sitta här och hänga.. men Linda är nu och köper frukost så jag kan hänga ett tag till.

Den här bilden är på Linda och mig. (Linda är brunetten) Det är januari och vi är ute och festar. Jag tycker om den här bilden för ljuset är fint och för att vi INTE gör så mycket grimaser. Annars brukar vi se groteska ut på bilder, och då menar jag groteska. Fullkomligt förjävligt fula, men den här är en av de normalaste bilderna vi har på oss tillsammans faktiskt!
Nä nu får jag ta och skärpa mig och komma igång med tankeverksamheten!
//Sassa

Vilken jävla smäll!

Idag har jag kastat ut en jätte tung TV från en balkong så den exploderade och vilken JÄVLA smäll det blev! Haha, det var skit kul!
Och varför i hela friden kastade jag ut en TV? Jo, för jag spelade en liten roll i en kortfilm idag som min klasskompis gör som projektarbete. Jag spelade en förbannad exflickvän som kastar ut mitt ex grejer från balkongen, bland annat hans TV. Det var jätte roligt :) Det var lätt att spela asförbannad och särskilt mot en person jag inte har någon relation med i vanliga fall, snubben som spelade mitt ex hade jag aldrig tidigare träffat och då kan jag mer än gärna kasta ut en TV från en balkong och be honom dra åt helvete! Dessutom är det nog ganska lätt för mig att spela arg eftersom jag har ett ganska hett temperament och skriker gärna istället för att diskutera.
Det var i alla fall väldans kul!
Fick utlopp för lite inre ilska också.
//Sassa



Efter regn kommer solsken!

En typisk höstdag. Mörkt, grått, kallt, blött och jävligt. Sådana här dagar hade jag helst varit utan faktiskt. Det är märkligt hur vädret kan påverka människor. Vi blir glada av solsken, bittra av slask och lyckliga av semester oavsett väder. November, min värsta tänkbara årstid. Månaden efter den färgsprakande hösten och månaden innan den vita vintern. November är en månad mittemellan, den gråa, kalla och kala månaden.
I någon undersökning har man kommit fram till att de flesta självmorden begås under november månad i Sverige, jag kan faktiskt förstå att det är så. Om man är en instabil person som har lätt för att må dåligt så kan jag förstå fullständigt att man vill ge upp just i november men i regel har jag väldigt svårt att förstå mig på självmord överhuvudtaget. Det är en otroligt självisk handling, att tycka att det är okej att ta sitt eget liv för att allt känns pest just nu. Om man går runt med självmordstankar borde man verkligen fundera en gång till och tänka på konsekvenserna. Man borde tänka på de anöriga. Hur kommer min familj reagera om jag tar mitt liv? Men självklart finns det de människor som varken har familj eller vänner och känner att det inte finns något kvar att leva för och det är ju fruktansvärt. Usch vad jobbigt det blev nu. Ville ju bara skriva om den mörka och kalla senhösten men kom in på självmord.
Jag vill dessutom poängtera att jag själv har anhöriga som haft självmordstankar och dessutom försökt att ta sitt liv så jag vet vad jag skriver om. Men jag själv har aldrig sett att självmord är en väg ut, utan vägen ut finns hos mig själv. Om jag vill må bättre får jag ta tag i problemet hur jobbigt det än må vara, det går ALLTID att må bättre! Och det tror jag stenhårt på! Trots att man ramlat så djupt ner i mörkret att man nästan nått botten och kan omöjligt se något ljus i tunneln, och allt känns trögt och man får svårt att andas så finns det en väg ut, ALLTID! Det gäller bara att hitta sprickan i tunneln där en liten liten ljusglimt letar sig in. När man väl hittar sprickan är det bara att slå allt man har tills sprickan växer och man ska inte ge upp för en sprickan är så pass stor att man kan ta sig ut. Självklart har man lust att sluta slå under tiden eftersom det är så ansträngande, helst vill man bara lägga sig ner på det kalla betonggolvet och bara sova.
Efter regn kommer solsken!
//Sassa


Go with the flow

Nu blev det sådär igen, ja att jag börjar skriva ett inlägg och ångrar mig mitt i. Jag läste igenom och inser att det inte alls var det jag egentligen ville skriva om, och nu börjar jag om men vet fortfarande inte vad jag vill skriva om så jag låter det komma ut naturligt. Det är ju så det mesta gör, kommer ut naturligt. Som när man är nervös för en blinddate exempelvis (har varit på många sådana) så är man alltid nervös och vet inte vad man ska prata om osv men om man bara låter det var så kommer det naturligt. Så är det med livet, det är bara att ta sig ut i världen så kommer det naturligt. Om man anstränger sig för mycket och funderar så blir det ansträngt och onaturligt, och framförallt jobbigt i slutändan så därför ska man låta inspirationen komma och inte försöka fånga den. Inspiration dyker oftast upp när man minst anar det, samma med kärleken.
Så sluta oroa dig för allt möjligt och låt istället det lösa sig med tiden.
Vet inte om det här var det jag vill skriva om men nu blev det ett flummigt inlägg istället för att berätta hur min helg varit som var tanken från början.
//Sassa


Vill inte!

Jag har verkligen ingen lust att skriva idag, faktiskt.


Har du fått höstångest?

Jaha, då var det måndag igen då. Jag har ännu inte fått någon form av höstångest, okej jag är väl lite tröttare än vanligt men inte så farligt. Jag hoppas mitt goda humör fortsätter till våren vilket jag egentligen har väldigt svårt att tro på. Hösten är en väldigt vacker årstid, färgerna sprakar och vindarna är friska, men de höstdagar när allt är grått och blött är för jävliga! De mornar vill man bara fortsätta sova, sova sova sova tills man vaknar till en vacker strålande sol. Sommaren har ju direkt inte varit toppen i år, så man har inte riktigt lyckats fylla på sitt solbatteri som är tänkt ska räcka till i vår. Men då kan man ju alltid gå till ett ljuscafé jag läste om i Metro. Ett café i vitt, möbler, väggar, taket, golvet allt är i vitt och även kläderna man får låna när man går in på cafét. Ljuset var... hmm jag minns inte hur många gånger starkare än på ett kontor, men det var iallafall väldigt ljust, det stod att det tog ett tag innan ögonen vande sig vid de bländande ljuset. Men skulle tydligen bli piggare av att vara där ett tag... kanske en kvart.
Men jag undrar verkligen om jag skulle vilja lägga ut pengar på att bli bländad, och jag som avskyr lysrörs ljus. Det bästa är väl ändå att få möta solen på riktigt, men en resa bara sådär har jag varken råd eller tid med.. men eftersom jag i början av det här inlägget berättade om att jag inte fått dåligt hösthumör än behöver väl inte oroa mig... än.
Men det märkliga med det här är att det är nödvändigt för vissa människor att gå på sådana där ljuscafén för att klara av resten av hösten och vintern.
Vi bor i Norden, den största delen av året är mörkt och kallt men ändå så kräver vi ljus oftare än vi får, att inte kroppen lyckas anpassa sig. Det känns nästan som om det inte riktigt är meningen att någon ska bo i ett sånt här mörkt land!? Men hur kommer det sig? Det har väl "alltid" funnits människor i Norden.
//Sassa

                                                                                     

Livet är en dans på rosor med taggar!

Ett sår läker och blir till ett ärr. Ärret bleknar men finns alltid kvar. Så är det även med sår man får i själen, de läker och bleknar men kommer alltid finnas kvar. Men precis som med ett ärr på huden så blir det starkare, vävnaden på ärret är starkare än den övriga huden. Ärr i själen stärker dig som person, man lär sig förhoppningsvis av sina misstag och gör aldrig om dom igen.
Livet är en dans på rosor med taggar!
//Sassa


                                                                              


En gång om dagen får jag ont i magen och då tänker jag på dig så går min magvärk över!

Jaha... nu tycker min kära vän att jag ska uppdatera min blogg minst en gång om dagen!!! En gång om dagen? Visst att gå och skita en gång om dagen är väl något man gör men att skriva i sin blogg varje dag! Ja nu de senaste dagarna har jag skrivit varje dag faktiskt, men jag tror inte att jag har så mycket att skriva om varje förbannade dag.. oj ursäkta mig, nu kanske jag låter sur, men det är jag inte alls :)
Nää men nu har jag inget mer att skriva än att jag ska gå och skita :P
//Sassa


Positivt? Negativt? Du bestämmer!

Äh, jag började skriva på något sen raderade jag det. Jag blev lite ledsen över det jag skrev så nu ska jag skriva nåt trevligare istället... trots att jag egentligen vill skriva om deppiga saker idag, så kan man ju alltid ändra sin inställning. Jag säger inte att det är enkelt men ett knep är att göra som när man var liten och pratade tvärtom språket, ja blev nej och nej blev ja. Jag hatar choklad, vilket egentligen betyder jag älskar choklad. Så om man har en dålig dag är det bara att använda sig av tvärtom språket. Tillslut blir det bättre, för man tvingar hjärnan att säga positiva saker. Hjärnan är ju den mest komplicerade prylen i världen. Genom att tänka negativt blir man negativ, sur och tillochmed sjuk. Man kan själv med egen vilja bli sjuk genom att tänka negativt och försämra sitt immunförsvar, läskigt egentligen. Så därför funkar positvia tankar precis på samma sätt! Tänk på det! Om du låtsas vara glad, blir du glad. Om du låtsas vara sur blir du sur. Alla kanske inte riktigt tror på det här utan är övertygade om att om jag vaknar sur är jag sur och kan inte ändra på det med viljekraft, men jag är helt övertygad om att man själv kan bestämma över hur man ska må just idag. Självklart kan ju humöret ändras av saker som händer under dagen, men man kan ändå försöka vinkla negativa saker till något positivt.
Jag är en sån person som har lätt att låta och skriva positivt, men som egentligen inte är det. Jag har VÄLDIGT lätt för att tänka negativt för ibland får jag för mig att om jag tänker negativt förbereder jag mig på hur det ska kännas om det blir negativt, men om jag skulle tänka positivt och det blir negativit skulle jag istället bli så chockad av den negativa känslan att jag inte skulle kunna hantera det. Hmm...?
Nåt att fundera på kanske.
//Sassa


Jag är ok...

Men jag som lovade att bli en riktig typisk nördig bloggare som tydligen hela världen blivit. Nä men det blev jag aldrig, kommer inte bli heller. Men några inlägg lyckades jag raffsa ihop under juli månad, men nu är det ju redan oktober och allt. Jaja, det finns mycket här i livet man vill göra, börja med och skapa.. men en blogg, det är väl inte så nödvändigt egentligen, vem fan läser all skit folk skriver? Inte jag! Det finns ju så mycket onödigt bajs som skrivs överallt, att ordbajsa är ju en av de saker folk är bra på rent allmänt, det är rätt tragiskt egentligen.
Så idag är det måndag och jag är trött och seg.. det är nästan som en folksjukdom, ja att vara trött på måndagar. Men det är ju ganska bra för då slipper man känna sig så annorlunda där man går och gäspar, och knappt kan hålla ryggen rak och man ser allmänt jävlig ut. Det är heeelt ok, för så ser alla ut en måndag. Det är nästan inte ok att INTE se jävlig och trött ut och krokig i ryggen som Gollum. Så därför är jag nöjd att jag är en i mängden idag. Annars brukar jag trivas rätt bra som en "utstött" ja alltså inte mobbad eller så utan som mig själv, jag brukar inte lägga så mycket tyngd på att anpassa mig efter andra och se till att andra tycker jag är ok, för det viktigaste är ju ändå att jag tycker jag är ok.. eller hur?

image3
//Sassa

RSS 2.0