Efter regn kommer solsken!
En typisk höstdag. Mörkt, grått, kallt, blött och jävligt. Sådana här dagar hade jag helst varit utan faktiskt. Det är märkligt hur vädret kan påverka människor. Vi blir glada av solsken, bittra av slask och lyckliga av semester oavsett väder. November, min värsta tänkbara årstid. Månaden efter den färgsprakande hösten och månaden innan den vita vintern. November är en månad mittemellan, den gråa, kalla och kala månaden.
I någon undersökning har man kommit fram till att de flesta självmorden begås under november månad i Sverige, jag kan faktiskt förstå att det är så. Om man är en instabil person som har lätt för att må dåligt så kan jag förstå fullständigt att man vill ge upp just i november men i regel har jag väldigt svårt att förstå mig på självmord överhuvudtaget. Det är en otroligt självisk handling, att tycka att det är okej att ta sitt eget liv för att allt känns pest just nu. Om man går runt med självmordstankar borde man verkligen fundera en gång till och tänka på konsekvenserna. Man borde tänka på de anöriga. Hur kommer min familj reagera om jag tar mitt liv? Men självklart finns det de människor som varken har familj eller vänner och känner att det inte finns något kvar att leva för och det är ju fruktansvärt. Usch vad jobbigt det blev nu. Ville ju bara skriva om den mörka och kalla senhösten men kom in på självmord.
Jag vill dessutom poängtera att jag själv har anhöriga som haft självmordstankar och dessutom försökt att ta sitt liv så jag vet vad jag skriver om. Men jag själv har aldrig sett att självmord är en väg ut, utan vägen ut finns hos mig själv. Om jag vill må bättre får jag ta tag i problemet hur jobbigt det än må vara, det går ALLTID att må bättre! Och det tror jag stenhårt på! Trots att man ramlat så djupt ner i mörkret att man nästan nått botten och kan omöjligt se något ljus i tunneln, och allt känns trögt och man får svårt att andas så finns det en väg ut, ALLTID! Det gäller bara att hitta sprickan i tunneln där en liten liten ljusglimt letar sig in. När man väl hittar sprickan är det bara att slå allt man har tills sprickan växer och man ska inte ge upp för en sprickan är så pass stor att man kan ta sig ut. Självklart har man lust att sluta slå under tiden eftersom det är så ansträngande, helst vill man bara lägga sig ner på det kalla betonggolvet och bara sova.
Efter regn kommer solsken!
//Sassa
