Skinande Maskin

"Jaja, okej okej, men då gör vi så då! Sluta tjata! Förbannat också, att du hela tiden måste vara så jävla jobbig, kan du inte bara slappna av för en sekund, andas ut och in genom näsan. Känna doften av kyla och ylle, känna värmen av händerna i vantarna, känna duggregnet mot kinden, känna asfalten mot skosulorna. KÄNNA! Är det så mycket begärt?"
Ja just nu är det oerhört mycket begärt faktiskt, har nämligen ingen lust att gå runt och känna idag. Vill vara en maskin av skinande metall med koppar skruvar. En maskin som går på högvarv, som inte rostar utan skiner i sin storhet och stoltserar vackert och jobbar på mekaniskt utan att begära att känna.
Idag vill jag vara en skinande maskin, men är för trött, och metall är kallt. Jag fryser så lätt. Koppar är vackert men vill inte ha några skruvar lösa. Vill inte känna idag, inte just nu. Kanske i morgon eller till jul.
Drömmer så mycket. Sover så hårt att det känns som om någon sparkat mig i huvudet när jag vaknar. Hade ett handavtryck på min arm i morse. Fyra fingrar syntes tydligt på min överarm. Skumt. Har jag kramat mig själv i natt? Kanske det. Ibland behöver man en kram men inte av någon annan utan av sig själv. Har du tänkt på det? Att man ibland känner en sorts tomhet och vill gärna krama någon men när man får en kram är det fel. Det är en kram av sig själv man längtar efter. I natt har jag kramat mig själv men trots det vill jag inte känna så jädra mycket just nu.
Det känns bra!
//Sassa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0