♥ Penispasta ♥

Usch vilken panik jag fick när jag trodde att jag aldrig skulle få se min mobil igen. Det var några riktigt jobbiga sekunder. Men samtidigt är det jobbigt att en mobiltelefon kan betyda så mycket. En mobil? Jag har hela mitt liv i den där förbannade telefonen och det är ju egentligen inte bra. Att man lägger sitt liv i en mobils "händer" och när den plötsligt försvinner känns det som om ens halva identitet är borta, bara sådär. Jobbig känsla. Men den fann sin ägare igen. Två snälla och ärliga tjejer hittade den inne på en toalett. Så snällt. Ja i skolan alltså. jag sprang runt som en galning och frågade alla lärare, letade i alla rum jag varit i under dagen, skrev om en borttappad mobil på den stora anslagstavlan. "BORTTAPPAD MOBIL!!!!!! EN ROSA SAMSUNG, KLAPPTELEFON! FÖRSVUNNEN IDAG, KONTAKTA LÄRARE OM DU HITTAR DEN!!!!
SANDRA FRÅN KP, TREDJE TERMINEN!" samtidigt som jag skrev med stora gröna bokstäver hörde jag en tjej prata lite längre bort om en rosa mobil
"Det är min!!!!! En rosa, samsung det är min!!!!"
"Vi hittade den inne på en toalett"
"Åh vilka änglar ni är! Vad skönt att det finns så ärliga människor"
Fy fan alltså att man blir så desperat efter något så obetydligt och elektroniskt, skulle jag vilja säga men tyvärr är det inte så. Alla nummer, anteckningar, foton, filmsnuttar, kalender, sms och ja allt som är viktigt i en mobil, det finns så mycket. Jag kan ju bli helt knäpp om den är urladdad och jag inte kan få igång den när jag är hemifrån, hur fan gör man då? Man kan inte kontakta någon, tänk om det händer något? Jag blir våldtagen, rånad, mördad, torterad, kidnappad, överkörd, misshandlad ja vem ska få reda på det???
Man vill ju inte få ett samtal från sjukhuset flera veckor senare då de lyckats ta reda på min identitet och numret till mina föräldrar.
//Sassa