Mycket tankar i vårsolen

Jag vet... Jag vet att jag är urdålig på att uppdatera mig bloggmässigt, vad är vitsen med att ha en blogg om man aldrig skriver i den? Kul för er trogna läsare.. hur få ni än må vara.
Det är sommar nu.. när jag skrev sist så var det kallt och rått ute och man behövde tio halsdukar och sju strumpor för att klara av kylan, men nu.. två månader senare så skiner solen, vitsipporna dansar i gräset och glassuget ökar drastiskt :P
Just nu sitter jag på min härliga balkong, har precis ätit klyftpotatis doppad i hemmalagad aioli.. mmm mums! Jag hör hur barnen leker på lekplatsen, deras skratt blandas med skriken från fiskmåsarna och suset från trädtopparna.. Nu, just nu är livet härligt.. och det är just detta nu jag vill fånga, lägga i en liten glasburk, se hur luften där inne skiftar i alla regnbågens färger, som vågor som pulserar som hjärtslag.. Jag älskar sommar så mycket att jag har svårt att ha känslan kvar i kroppen. Den vill ut, explodera i ett enda glädjeskrik!
Idag ska jag nog inte göra något vettigt alls, kanske städa lite och hyra en disneyfilm.. blev lite sugen på att se Ariel, eller lilla sjöjungfrun som det heter. Jag tyckte hon var toksnygg när jag var liten, jag ville också ha superrött hår och en fena. Tänk att ha en fena och kunna simma lika smidigt som en delfin? Det vore nåt!
På tal om delfiner såg jag "The Big Blue" eller rättare sagt "Le Grand Bleu" här om dagen, den fransk/italiensk/amerikanska filmen, den är sjukt bra, musiken är fantastisk! Det var pappas favoritfilm när jag var liten, han visade den för mig och köpte soundtracket och jag var fast! Om du inte sett den så tycker jag du ska se den.
Så jäkla skön dag, dock inte lika varm som igår för då var det fan i mig sommar! Nu satte jag på lite Feng Shui musik, jag älskar sånna asiatiska toner, som balsam för själen.


Jag har insett att en av mina största rädslor i livet är att mitt förflutna ska komma och slå mig hårt i nacken, för framtiden kan jag inte påverka.. men det som har hänt finns alltid där, och kan plötsligt helt oanmält komma och knacka på dörren, öppna ett fönster och stiga in, sätta sig mitt emot mig och stirra mig i ögonen, gräva sig in i mitt inre, lägga sig där som en katt med utfällda klor.. Minnen är viktiga och det förflutna har format ens person så det är något man ska vara rädd om, men samtidigt är det viktigt att bearbeta sitt förflutna, försöka förstå det som hänt och inse meningen med det hela. Men det är svårt när det är saker man inte vill minnas just nu.. inte idag, inte nu.. men ändå så kommer den och knackar på dörren, sätter sig i knät, stryker sig på kinden likt sandpapper.
Jag får helt enkelt sluta streta emot och låta dörren stå på glänt, dra ut stolen, låta mig bli stirrad i ögonen.. för sandpapper slits ut och klor fälls in.. jag får ha tålamod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0