Alter ego...
Fan vad jobbigt det är med ägarkänslor! Alla människor har vi sådana mer eller mindre, känslan av att äga en annan människa. Äga rätten till en annan människas känslor, handlingar och tankar.
Kommer ihåg när jag var yngre och min bästa vän umgick mycket med en tjej jag verkligen inte kom överens med. Då började ägakänslorna komma fram, svartsjukan av den hetaste sorten. Jag började känna hat gentemot den andra tjejen som ville "sno" min bästa vän. I mitt huvud ville hon få min bästa vän att tycka mindre om mig och mer om henne.
Nu har jag däremot fått lite ägarkänslor gentemot mitt x. Efter fem år tillsammans känns det som om jag fortfarande har rätt att tycka, trots att vi inte umgås så mycket just nu. Han lever sitt liv och jag mitt, men ändå är det svårt att släppa. Jag skulle helst vilja se honom som ensam resten av livet men samtidigt inte, han förtjänar lycka och kärlek, men bara tanken av att han kysser en annan kvinna... usch och samtidigt vet jag att han känner på samma sätt. Men det är naturligt att känna att man äger en annan människa, men det är sjukt frustrerande. Jag är jag, du är du, hon är hon, han är han oavsett vad. Jag eller du har ingen rätt att lägga oss i andras handlingar, självklart kan man ha åsikter, men det enda vi kan göra är att se till att leva våra liv, ansvara för vår egen lycka och inte bli svartsjuka! Lättare sagt en gjort helt klart, men man kan ju alltid tänka på det när man hamnar i destruktiva tankar.
Men som sagt vi är riktiga egon vi människor, allt gör vi för egen vinning, även att göra andra glada och lyckliga får en själv att må bra, känna sig behövd och sedd.. Det är vad allt handlar om, att få ta sin plats och synas, man har ju ändå bara sig själv i slutändan, och vi är oss själva närmast. That´s life :)
Puss
Kommer ihåg när jag var yngre och min bästa vän umgick mycket med en tjej jag verkligen inte kom överens med. Då började ägakänslorna komma fram, svartsjukan av den hetaste sorten. Jag började känna hat gentemot den andra tjejen som ville "sno" min bästa vän. I mitt huvud ville hon få min bästa vän att tycka mindre om mig och mer om henne.
Nu har jag däremot fått lite ägarkänslor gentemot mitt x. Efter fem år tillsammans känns det som om jag fortfarande har rätt att tycka, trots att vi inte umgås så mycket just nu. Han lever sitt liv och jag mitt, men ändå är det svårt att släppa. Jag skulle helst vilja se honom som ensam resten av livet men samtidigt inte, han förtjänar lycka och kärlek, men bara tanken av att han kysser en annan kvinna... usch och samtidigt vet jag att han känner på samma sätt. Men det är naturligt att känna att man äger en annan människa, men det är sjukt frustrerande. Jag är jag, du är du, hon är hon, han är han oavsett vad. Jag eller du har ingen rätt att lägga oss i andras handlingar, självklart kan man ha åsikter, men det enda vi kan göra är att se till att leva våra liv, ansvara för vår egen lycka och inte bli svartsjuka! Lättare sagt en gjort helt klart, men man kan ju alltid tänka på det när man hamnar i destruktiva tankar.
Men som sagt vi är riktiga egon vi människor, allt gör vi för egen vinning, även att göra andra glada och lyckliga får en själv att må bra, känna sig behövd och sedd.. Det är vad allt handlar om, att få ta sin plats och synas, man har ju ändå bara sig själv i slutändan, och vi är oss själva närmast. That´s life :)
Puss
Kommentarer
Trackback
