Djupa tankar

Igår mötte jag och min kille en av hans vänner och hennes man. De har inte träffats på flera år och var väldigt goda vänner förut, vi stod och snackade ett tag och inser att de bor typ 300 m ifrån oss. De gifte sig för några år sedan och nu ska de ha barn. De berättade att de köpt villa och så strök hon sig på magen. Jag blev alldeles pirrig i magen som när man är nykär. Fantastiskt med barn! Folk skaffar barn överallt, vänner och bekanta och främlingar. Jag får mammakänslor men samtidigt är det jobbigt, för tänk om jag inte kan få barn? Det finns en risk att jag aldrig kommer kunna få barn! Det vore fruktansvärt, jag som älskar barn! Det har aldrig funnits ett "om jag blir mamma.." utan det har alltid varit "när jag blir mamma.." men tänk om det inte blir så?
Jag kan bli så djupt sorgsen när jag tänker på det, självklart går det väl att lösa på andra sätt, genom adoption, provrörsbefruktning eller suregatmamma, det är oloagligt i Sverige men jag får väl åka utomlands. Detta innebär självklart en massa krångel. Jag blir så glad när jag ser människor med barnvagnar, par med kärlek i blicken och ett barn gående vid deras sida, gravida kvinnor som strålar av lycka medan magarna ståtligt putar ut.
Jag och min sambo har varit ett par i fem år i augusti och självklart börjar man fundera på barn. Jag är 23 om en månad och visst är jag fortfarande ung och vill göra mycket innan jag skaffar min drömvilla med vackert staket och hallonbuskar och barnvagnen som står under äppelträdet medan humlorna surrar. Tänk att man inte kan styra över sin framtid. Du har ingen aning om var du befinner dig om 2, 5, 10 eller 25 år. Du kan utbilda dig, du kan skaffa fint hem med tapeter i skimrande guld, du kan resa runt jorden, men trots det vet du inte vad som händer imorgon, om man ens får uppleva morgondagen...

                                                           


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0