♥ Penispasta ♥

Det är verkligen antiklimax såhär efter den sista föreställningen. Vi har kämpat, svettats, tjatat, gnällt, nött och åter nött in manuset. Fått det att ligga naturligt i munnen och i kroppen. Fått in rollen i benmärgen, fått rollen att känna som sin egen skapelse. Det är fantastiskt med teater! Jag älskar det av hela min själ, det är mitt kall i livet! Det är det jag ska syssla med, det har jag vetat sen jag började lära mig alfabetet.
Tre föreställningar hittills och fler blir det i höst, vi blev godkända av manusförfattaren som skrivit "De Onda" en berättelse om det fruktansvärda som hände 1993 i Liverpool England då två tioåriga pojkar Robert och Jon misshandlade och sedan döda för dom en helt okänd tvåårig pojke! En fruktansvärd historia som är otroligt kall och rak. Jag spelar Roberts mamma och har tillsammans med Jons mamma (missolof.blogg.se) framfört bla en monolog om våra liv, alltså mammornas liv... tragiskt. Efter denna monolog såg vi manusförfattaren torka en tår i publiken och vi fick tummen upp av en regissör från Dramaten och blev även personligen tackad av honom, det var otroligt häftigt!
Men som sagt är det antiklimat nu såhär efteråt... får vi vänta och se fram till hösten då vi ska börja jobba igen runt om i Stockholm och förhoppningsvis på fler ställen i Sverige :D
Nu börjar det äntligen ta fart och det är helt fantastiskt!! Jag har pluggat teater i många år, satt upp många föreställningar men inte på det här sättet. Det här är på riktigt!!!