Morsdag!
Sen när jag kom hem la jag mig på vår fantastiska innergård på en handduk med en god bok och bara njöt av de sista solstrålarna. När jag ligger och njuter prasslar det plötsligt i gräset och jag ser att vår katt Sushi smyger fram, hon läggert sig på min handduk och njuter av vädret med ett rejält kurrande. Än skiner solen men luften är lite kylig. Så mysigt med sommar!!! Jag glömmer bort varje vinter hur underbart det är med sol, men sen när det blir sommar så får jag ett slags nyförälskat pirr i maggropen :D Såå mysigt! Men om det alltid vore så här varmt och skönt skulle man säkert tröttna, bli likgiltig, det liksom behövs en kall och jävlig vinter som är oändligt lång först för att man verkligen ska få uppskatta sommaren!
Det är dessutom morsdag idag. Det är viktigt med de små dagarna som alla hjärtans dag, mors och farsdag, dagar för kärleken, omtanken och vänskapen. Det är viktigt att stanna upp och tänka, uppskatta det man har. Jag och min sambo gav min mamma ett halsband som hon länge velat ha, hon blev väldigt glad! Vad gjorde du för din mamma idag?
Fyra årstider!
Idag är det kallt ute, frost på bilrutorna och ånga framför munnen. Jag har nog aldrig erkänt för någon eller för mig själv att jag innerst inne egentligen tycker vintern kan vara rätt mysig ibland. När snön ligger vit på marken och det knastrar under skorna, och snöflingorna seglar ner och lägger sig som ett skimmer på axlarna. Det är en ganska vacker årstid. Och vissa vinterdagar är riktigt skönkalla, de dagar då det inte är någon bitande kyla utan friskt och vindstilla, de dagar man kan rulla sig i snön utan att börja frysa. Men tiden mellan hösten och vintern är tråkig, när marken består av klumpar av ruttna löv och alla grenar är kala, himlen är stålgrå och man är omsluten av bittra miner.
Haha, det är helt otroligt vad jag skriver om vädret, jag har aldrig tänkt på att vädret har en sån betydande roll i mitt liv.
//Sassa
Efter regn kommer solsken!
En typisk höstdag. Mörkt, grått, kallt, blött och jävligt. Sådana här dagar hade jag helst varit utan faktiskt. Det är märkligt hur vädret kan påverka människor. Vi blir glada av solsken, bittra av slask och lyckliga av semester oavsett väder. November, min värsta tänkbara årstid. Månaden efter den färgsprakande hösten och månaden innan den vita vintern. November är en månad mittemellan, den gråa, kalla och kala månaden.
I någon undersökning har man kommit fram till att de flesta självmorden begås under november månad i Sverige, jag kan faktiskt förstå att det är så. Om man är en instabil person som har lätt för att må dåligt så kan jag förstå fullständigt att man vill ge upp just i november men i regel har jag väldigt svårt att förstå mig på självmord överhuvudtaget. Det är en otroligt självisk handling, att tycka att det är okej att ta sitt eget liv för att allt känns pest just nu. Om man går runt med självmordstankar borde man verkligen fundera en gång till och tänka på konsekvenserna. Man borde tänka på de anöriga. Hur kommer min familj reagera om jag tar mitt liv? Men självklart finns det de människor som varken har familj eller vänner och känner att det inte finns något kvar att leva för och det är ju fruktansvärt. Usch vad jobbigt det blev nu. Ville ju bara skriva om den mörka och kalla senhösten men kom in på självmord.
Jag vill dessutom poängtera att jag själv har anhöriga som haft självmordstankar och dessutom försökt att ta sitt liv så jag vet vad jag skriver om. Men jag själv har aldrig sett att självmord är en väg ut, utan vägen ut finns hos mig själv. Om jag vill må bättre får jag ta tag i problemet hur jobbigt det än må vara, det går ALLTID att må bättre! Och det tror jag stenhårt på! Trots att man ramlat så djupt ner i mörkret att man nästan nått botten och kan omöjligt se något ljus i tunneln, och allt känns trögt och man får svårt att andas så finns det en väg ut, ALLTID! Det gäller bara att hitta sprickan i tunneln där en liten liten ljusglimt letar sig in. När man väl hittar sprickan är det bara att slå allt man har tills sprickan växer och man ska inte ge upp för en sprickan är så pass stor att man kan ta sig ut. Självklart har man lust att sluta slå under tiden eftersom det är så ansträngande, helst vill man bara lägga sig ner på det kalla betonggolvet och bara sova.
Efter regn kommer solsken!
//Sassa
Har du fått höstångest?
Men jag undrar verkligen om jag skulle vilja lägga ut pengar på att bli bländad, och jag som avskyr lysrörs ljus. Det bästa är väl ändå att få möta solen på riktigt, men en resa bara sådär har jag varken råd eller tid med.. men eftersom jag i början av det här inlägget berättade om att jag inte fått dåligt hösthumör än behöver väl inte oroa mig... än.
Men det märkliga med det här är att det är nödvändigt för vissa människor att gå på sådana där ljuscafén för att klara av resten av hösten och vintern.
Vi bor i Norden, den största delen av året är mörkt och kallt men ändå så kräver vi ljus oftare än vi får, att inte kroppen lyckas anpassa sig. Det känns nästan som om det inte riktigt är meningen att någon ska bo i ett sånt här mörkt land!? Men hur kommer det sig? Det har väl "alltid" funnits människor i Norden.
//Sassa
Mitt första inlägg
Nä men skämt osido, jag såg nämligen att en kompis också skaffat sig sin egen blogg och det verkade kul.
Så hur är mitt liv just nu, vad händer.. och fötter. Jo just för tillfället är allt lugnt. Ska på arbetsintervju i morgon, tänka sig :) ska också flytta, ska hyra syrrans fina lägenhet minst ett år eftersom hon flyttar till Norge. Det enda jag vill och kan klaga på idag är vädret. Vad är det för sommar vi har här i Sverige? Vad händer egentligen med klimatet, ja alltså jorden kan ju inte vara helt frisk. Översvämmningar i Skåne som liknar Tsunami, regn och rusk i JULI! Synd. Men jag tror nog de flesta håller med mig om att solen verkligen borde visa sin bästa sida.
Har inte ens badat i sommar, har du det? Picknick har jag haft ett fåtal tillfällen men ändå. Bada, jag som köpt ny bikini och allt. Svart som natten med en plastring mellan brösten. Har aldrig ägt en svart bikini, de brukar vara färgglada eller med mönster men nu i år ville jag satsa på elegant och stilrent. Kommer dock aldrig få glassa med den i år känns det som. :(
Är det bara jag eller är det vanligt att prata högt med sig själv? Nu tänker du säkert; det är vanligt, jag gör det varje dag. Men, nu pratar jag om att prata med sig själv på ett sätt som inte är logiskt, jag menar att hitta på saker, som berättelser med flera människor som pratar. Kan ha olika nyanser på rösterna också. Låter det helt stört? Alltså jag vet inte, men det handlar väl mycket om att jag, ja eftersom det här handlar om mig, har så mycket fantasi att jag inte vet vad jag ska göra av den. Det kan bli engelska historier också, intriger och det handlar ofta om otrohet och andra obehagliga grejer. Märkligt. Ibland kan jag bli så inne i historien jag själv drar från mitt huvud att jag har svårt att inse att det inte har hänt. Jag måste fan läggas in.
Jaja nog om de psykiska, nu kan vi övergå till det fysiska. Om en månad har jag varit tillsammans med min kille i 3 år. Han är verkligen min själsfrände trots att jag ibland tycker att han är ett avskum. Det är märkligt med förhållanden egentligen, vem säger att det ska hålla i 1 månad, 3 år, 20 år eller hela livet? Jag förstår inte vad det händer i hjärnan på folk när man plötsligt inser att man ska gå skilda vägar. Man kan ju verkligen inte veta om det kommer hända en själv, eller när. Tycker det är läskigt att man inte kan styra över sina känslor. Vem gör det då? Du kan styra väldigt mycket i ditt liv, du kan välja jobb, satsa på vad du vill göra och ha drömmar och mål. Du kan själv välja vad du vill göra och ska ta dig till men när det gäller känslor så är det kört. Totalt. Man har överhuvudtaget ingen kontroll över något som är så otroligt mäktigt som känslor. Man kan ju självklart tvinga sig själv att tycka si eller så men aldrig få känslorna att verkligen stämma med sitt inre väsen. Hmm.. något att fundera över.
Tack och hej, leverpastej som alltid Bert sa i sin dagbok. :)
//Sassa
