Vart är vi på väg?
Vad händer med världen egentligen? Klimatförändringar, mord, våldtäkter, misshandel, krig, svält, plågeri... misär är vad jag kallar det. Hela jorden har blivit en inflamerad böld fylld med var och det är vårt fel! Vi människor blir bara värre och värre, brutalare, kallare, hårdare, elakare... hemskare än någonsin. Men varför?
Vilken tidning, tv -repotage eller radioprogram jag än läser, ser eller lyssnar på så är det misär i högsta grad. Jag kan bli så frustrerad ibland på oss människor som inte fattar bättre, och nästan värre är det med dom som inte gör ett skit, de shoppar upp sina pengar istället för att ägna en tanke åt vad som händer i världen! Jag blir förbannad på blinda, naiva människor som lever i sin lilla fantasivärld! Ta bort skygglapparna, se dig omkring för guds skull!!!
God natt!
Vilken tidning, tv -repotage eller radioprogram jag än läser, ser eller lyssnar på så är det misär i högsta grad. Jag kan bli så frustrerad ibland på oss människor som inte fattar bättre, och nästan värre är det med dom som inte gör ett skit, de shoppar upp sina pengar istället för att ägna en tanke åt vad som händer i världen! Jag blir förbannad på blinda, naiva människor som lever i sin lilla fantasivärld! Ta bort skygglapparna, se dig omkring för guds skull!!!
God natt!
En dag man kunde vara utan
Dagen började dåligt och slutade värre.
Jag vaknar med kraftig mensvärk, kommer 10 min försent till jobbet och värken sitter i hela dagen och magen börjar kurra innan mina fyra timmars jobb är över. Efter jobbet reklamerar jag min vardagsrumslampa och får en ny, går ut i regnet och ska hem till mamma för att hämta en GPS. Står vid busshållplatsen och lyckas ta den enda bussen som inte går raka vägen (av ca 7 bussar). När jag väl upptäcker att det är fel buss är det för sent, istället för att resan ska ta 20 min så tar den 45 min. Regnet öser ner utanför fönstrena och humöret sjunker ner i golvet. När jag väl är framme är jag tvungen att gå en bit till en vän för att hämta nycklarna till mamma. Shloff, smosch, schlafs, schlurp låter det när jag plaskar omkring i mina vita tygskor på den dyngsura asfalten. Inget paraply hade jag heller.
När jag väl hade hämtat nycklarna och står placerad på busshållplatsen som ska ta mig några stationer till så slamsas min pappåse där min nya fungerande lampa ligger och förvandlas till kletig pappersmassa, ena handtaget lossnar och jag får bära på lampan i famnen hela vägen till mamma. Väl där byter jag till en annan påse och upptäcker att min hunger blivit så kraftig att jag nästan får svindel, jag börjar gräva i kökskåpen och hittar ett paket kakor, trycker i mig ett par och tar sedan med mig hela paketet.
När jag väl är på väg till bussen igen för att ÄNTLIGEN ta mig hem så kör en bil förbi och rakt igenom en stor vattenpöl som hamnar på mig, nu var till och med bh:n blöt. Jag vänder mig om och skriker alla de tänkbara svordomar och fortsätter gå.
Sen sitter jag på bussen med stelfrusna tår och blöt från topp till tå.
3 timmar senare sätter jag nyckeln i dörren. Äntligen hemma, och där möts jag av en termos fylld med varm choklad och ett paket digestive som min älskling ordnat innan han stack till en kompis.
När jag fick syn på termosen på köksbordet tinade mina tår :) ♥ ♥ ♥
Jag vaknar med kraftig mensvärk, kommer 10 min försent till jobbet och värken sitter i hela dagen och magen börjar kurra innan mina fyra timmars jobb är över. Efter jobbet reklamerar jag min vardagsrumslampa och får en ny, går ut i regnet och ska hem till mamma för att hämta en GPS. Står vid busshållplatsen och lyckas ta den enda bussen som inte går raka vägen (av ca 7 bussar). När jag väl upptäcker att det är fel buss är det för sent, istället för att resan ska ta 20 min så tar den 45 min. Regnet öser ner utanför fönstrena och humöret sjunker ner i golvet. När jag väl är framme är jag tvungen att gå en bit till en vän för att hämta nycklarna till mamma. Shloff, smosch, schlafs, schlurp låter det när jag plaskar omkring i mina vita tygskor på den dyngsura asfalten. Inget paraply hade jag heller.
När jag väl hade hämtat nycklarna och står placerad på busshållplatsen som ska ta mig några stationer till så slamsas min pappåse där min nya fungerande lampa ligger och förvandlas till kletig pappersmassa, ena handtaget lossnar och jag får bära på lampan i famnen hela vägen till mamma. Väl där byter jag till en annan påse och upptäcker att min hunger blivit så kraftig att jag nästan får svindel, jag börjar gräva i kökskåpen och hittar ett paket kakor, trycker i mig ett par och tar sedan med mig hela paketet.
När jag väl är på väg till bussen igen för att ÄNTLIGEN ta mig hem så kör en bil förbi och rakt igenom en stor vattenpöl som hamnar på mig, nu var till och med bh:n blöt. Jag vänder mig om och skriker alla de tänkbara svordomar och fortsätter gå.
Sen sitter jag på bussen med stelfrusna tår och blöt från topp till tå.
3 timmar senare sätter jag nyckeln i dörren. Äntligen hemma, och där möts jag av en termos fylld med varm choklad och ett paket digestive som min älskling ordnat innan han stack till en kompis.
När jag fick syn på termosen på köksbordet tinade mina tår :) ♥ ♥ ♥
Det är bara att gilla läget
Jahapp, och så satt man här igen då. Jag är väldigt dålig på att blogga. Inte alls som de tjejer som tjänar pengar på sitt skrivande, det blir ju fan ett heltidsjobb och jobb har jag så det räcker och blir över. Så i mitt fall är inte min blogg prio ett längre, jag har ju dessutom ingen dator hemma. Men nu är jag här i alla fall.
Nu är det maj. Vad tiden går läsktigt fort, redan maj, och jag som tyckte det nyligen var jul och nyår. Skriver ibland fortfarande 07 på vissa papper trots att det snart gått halva året. Tycker inte alls om när tiden går så snabbt, känns inte som om jag hinner med riktigt. Det är jobbigt, lite ångest får jag över att tänka på att tiden bara rinner iväg. Maj... och jag som tänkte på snö här om dan och funderade när vintern ska sätta fart på riktigt och då insåg jag att det var i slutet av april. Nu är det dags för sommar men den kommer ju gå lika snabbt. jag ska jobba hela sommaren förutom någon vecka i augusti. Nä nu är jag trött på att skriva om tiden som tickar iväg, för tyvärr är det bara att gilla läget, ta vara på dagen helt enkelt!
Jag var i Dalarna och firade valborg, det var mysigt!
Nu är min rast snart slut, måste återvända till jobbet. Vi får väl se när jag skriver nästan gång.
Nu är det maj. Vad tiden går läsktigt fort, redan maj, och jag som tyckte det nyligen var jul och nyår. Skriver ibland fortfarande 07 på vissa papper trots att det snart gått halva året. Tycker inte alls om när tiden går så snabbt, känns inte som om jag hinner med riktigt. Det är jobbigt, lite ångest får jag över att tänka på att tiden bara rinner iväg. Maj... och jag som tänkte på snö här om dan och funderade när vintern ska sätta fart på riktigt och då insåg jag att det var i slutet av april. Nu är det dags för sommar men den kommer ju gå lika snabbt. jag ska jobba hela sommaren förutom någon vecka i augusti. Nä nu är jag trött på att skriva om tiden som tickar iväg, för tyvärr är det bara att gilla läget, ta vara på dagen helt enkelt!
Jag var i Dalarna och firade valborg, det var mysigt!
Nu är min rast snart slut, måste återvända till jobbet. Vi får väl se när jag skriver nästan gång.
Snurr snurr i huvudet!
Vad händer med min framtid? Vad ska min framtid innehålla? Jag vill så gärna kunna se i en kristallkula eller i tarokort eller handens linjer, vill veta vad som ska hända. Kommer det att gå bra? Blir jag det jag drömmer om? Får jag jobba med mitt drömyrke så småningom? Kommer jag få egna barn och kommer jag kunna föda dom själv? Kommer jag bo fint, stort eller smått? Kommer jag gifta mig och skaffa körkort? Jobb, jobb och jobb!!! Usch, det snurrar ganska mycket i huvudet nu med alla funderingar kring framtiden! Jag har kommit in i "fundera på framtiden hela tiden" - fasen nu och det känns jobbigt.
Samtidigt som jag så gärna vill veta om allt kommer fixa sig så vill jag inte det ändå. Det är ju inte kul att få veta allt, då försvinner ens drömmar. Hmm.. svårt dilemma :P Har hamnat i någon sorts kris just nu, återvändsgränd, eller korsning, fast korsningen ser mer rund ut, går liksom i cirklar. Har slutat plugga, måste börja jobba, söker jobb som in i ************************ men det är svårt att få in en f*cking j*vla fot i det f*rbannade systemet!!!!! Jajajajaja, orkar inte upprepa allt jag har i huvudet varje dag. Bläh. Det fixar sig alltid på något sätt, det brukar det göra.
Nu ska jag ägna mig åt att njuta över julskinkan och pepparkakor och julöl, och sen fyrverkerier och fina kläder och glitter och mängder i champagne... sen får jag grubbla :) Kommer ha tid att grubbla i många många år till så jag kan väl göra det sen lika gärna.
Glöm dina bekymmer för imorgon kommer nya!
Samtidigt som jag så gärna vill veta om allt kommer fixa sig så vill jag inte det ändå. Det är ju inte kul att få veta allt, då försvinner ens drömmar. Hmm.. svårt dilemma :P Har hamnat i någon sorts kris just nu, återvändsgränd, eller korsning, fast korsningen ser mer rund ut, går liksom i cirklar. Har slutat plugga, måste börja jobba, söker jobb som in i ************************ men det är svårt att få in en f*cking j*vla fot i det f*rbannade systemet!!!!! Jajajajaja, orkar inte upprepa allt jag har i huvudet varje dag. Bläh. Det fixar sig alltid på något sätt, det brukar det göra.
Nu ska jag ägna mig åt att njuta över julskinkan och pepparkakor och julöl, och sen fyrverkerier och fina kläder och glitter och mängder i champagne... sen får jag grubbla :) Kommer ha tid att grubbla i många många år till så jag kan väl göra det sen lika gärna.
Glöm dina bekymmer för imorgon kommer nya!
Magsmärtor, stress och noll sömn
Nu sitter vi här, jag och Linda och väntar på att vår lilla film har "captureat" klart. Linda smaskar pasta wok sittande i sin gula morgonrock och hängiga ögonlock, jag själv sitter lite mer påklädd med hängiga ögonlock. Vi är duktiga det finns det ingen som kan säga något emot. Vi kämpar på trots att vi vissa dagar vill lägga ner hela vår verksamhet. Vi har alltså filmat tre barn och det ska vi klippa ihop och så ska vi använda oss av den i vår teaterföreställning "Köttfärsfyllda Paprikor" så nu har jag avslöjat titeln.
Vi är på Ekerö, hemma hos Linda.
Helgen har varit full av nöjen men jag har inte varit nöjd ändå för att jag har helt enkelt inte kunnat njuta. Hela tiden är mitt huvud fylld med stress och måsten så jag drog från en fest vid elva på lördag, ELVA! Ja du hör. Jag brukar vara en av dom som drar sist från festen och sen gärna vill forsätta efterfesta men nu, herregud, kroppen strejkade och sa åt mig att åka hem och sova. Trots att Laura (min älskade syster som bor i Norge) är på besök i Sverige och jag hade lovat att festa med henne på lördag efter den festen jag drog ifrån klockan elva men så blev det inte. Jag åkte hem och somnade på ett ögonblick men på söndagen var jag inte utsövd. Men till jul får jag vila. Då ska jag sova i tre dygn i streck.
Nu är det hektiskt med magsmärtor, stress och noll sömn, men det är nu och tre veckor framöver och sen, sen kan jag sova!!!
//Sassa
Vi är på Ekerö, hemma hos Linda.
Helgen har varit full av nöjen men jag har inte varit nöjd ändå för att jag har helt enkelt inte kunnat njuta. Hela tiden är mitt huvud fylld med stress och måsten så jag drog från en fest vid elva på lördag, ELVA! Ja du hör. Jag brukar vara en av dom som drar sist från festen och sen gärna vill forsätta efterfesta men nu, herregud, kroppen strejkade och sa åt mig att åka hem och sova. Trots att Laura (min älskade syster som bor i Norge) är på besök i Sverige och jag hade lovat att festa med henne på lördag efter den festen jag drog ifrån klockan elva men så blev det inte. Jag åkte hem och somnade på ett ögonblick men på söndagen var jag inte utsövd. Men till jul får jag vila. Då ska jag sova i tre dygn i streck.
Nu är det hektiskt med magsmärtor, stress och noll sömn, men det är nu och tre veckor framöver och sen, sen kan jag sova!!!
//Sassa
Inre stress
Vi får inga grejer från IKEA. fan, fan då. Synd. Nu sitter vi istället på Blocket och letar desperat efter fyra bord, två stolar, en fotölj, en bokhylla och ett servissett, kuuuuul. :( Det är tre fucking veckor kvar till premiär och vi har inte fixat vår scenografi! Nu börjar det bli jätte stressigt, en sådan här fruktansvärd inre stress. Det är riktigt jobbigt faktiskt. Men man jobbar sämre desto mer stressad man är tyvärr. Vi får helt enkelt bita i det sura äpplet och jobba på. Det är bara så. Vi kan inte hoppa av nu och det vill vi inte heller.
Hela mitt liv kretsar kring den här pjäsen nu och jag börjar få ont i magen. Manuset fixar vi textmässigt, rollerna grejar vi men allt annat?! Ljus, ljud, scenografi, rekvisita.
//Sassa
Hela mitt liv kretsar kring den här pjäsen nu och jag börjar få ont i magen. Manuset fixar vi textmässigt, rollerna grejar vi men allt annat?! Ljus, ljud, scenografi, rekvisita.
//Sassa
Halva min identitet nästan försvann!
Usch vilken panik jag fick när jag trodde att jag aldrig skulle få se min mobil igen. Det var några riktigt jobbiga sekunder. Men samtidigt är det jobbigt att en mobiltelefon kan betyda så mycket. En mobil? Jag har hela mitt liv i den där förbannade telefonen och det är ju egentligen inte bra. Att man lägger sitt liv i en mobils "händer" och när den plötsligt försvinner känns det som om ens halva identitet är borta, bara sådär. Jobbig känsla. Men den fann sin ägare igen. Två snälla och ärliga tjejer hittade den inne på en toalett. Så snällt. Ja i skolan alltså. jag sprang runt som en galning och frågade alla lärare, letade i alla rum jag varit i under dagen, skrev om en borttappad mobil på den stora anslagstavlan. "BORTTAPPAD MOBIL!!!!!! EN ROSA SAMSUNG, KLAPPTELEFON! FÖRSVUNNEN IDAG, KONTAKTA LÄRARE OM DU HITTAR DEN!!!!
SANDRA FRÅN KP, TREDJE TERMINEN!" samtidigt som jag skrev med stora gröna bokstäver hörde jag en tjej prata lite längre bort om en rosa mobil
"Det är min!!!!! En rosa, samsung det är min!!!!"
"Vi hittade den inne på en toalett"
"Åh vilka änglar ni är! Vad skönt att det finns så ärliga människor"
Fy fan alltså att man blir så desperat efter något så obetydligt och elektroniskt, skulle jag vilja säga men tyvärr är det inte så. Alla nummer, anteckningar, foton, filmsnuttar, kalender, sms och ja allt som är viktigt i en mobil, det finns så mycket. Jag kan ju bli helt knäpp om den är urladdad och jag inte kan få igång den när jag är hemifrån, hur fan gör man då? Man kan inte kontakta någon, tänk om det händer något? Jag blir våldtagen, rånad, mördad, torterad, kidnappad, överkörd, misshandlad ja vem ska få reda på det???
Man vill ju inte få ett samtal från sjukhuset flera veckor senare då de lyckats ta reda på min identitet och numret till mina föräldrar.
//Sassa
SANDRA FRÅN KP, TREDJE TERMINEN!" samtidigt som jag skrev med stora gröna bokstäver hörde jag en tjej prata lite längre bort om en rosa mobil
"Det är min!!!!! En rosa, samsung det är min!!!!"
"Vi hittade den inne på en toalett"
"Åh vilka änglar ni är! Vad skönt att det finns så ärliga människor"
Fy fan alltså att man blir så desperat efter något så obetydligt och elektroniskt, skulle jag vilja säga men tyvärr är det inte så. Alla nummer, anteckningar, foton, filmsnuttar, kalender, sms och ja allt som är viktigt i en mobil, det finns så mycket. Jag kan ju bli helt knäpp om den är urladdad och jag inte kan få igång den när jag är hemifrån, hur fan gör man då? Man kan inte kontakta någon, tänk om det händer något? Jag blir våldtagen, rånad, mördad, torterad, kidnappad, överkörd, misshandlad ja vem ska få reda på det???
Man vill ju inte få ett samtal från sjukhuset flera veckor senare då de lyckats ta reda på min identitet och numret till mina föräldrar.
//Sassa
Ducka för himlen och lägga mig under en sten
Nu har jag upptäckt att jag håller på att försöka fly från min vardag, fly från alla problem och låtsas som om allt är som det ska. Allt är lugnt, ingen stress, ingen panik, andas lugnt, in genom nästan ut genom munnen. Herregud!!!! Det funkar inte!!! Man ska inte utnyttja guds namn till alla er religiösa där ute. Men ordet herregud är verkligen ett ord jag brukar använda flitigt, det är bra, har rätt styrka i sig men är ändå ingen svordom. Jag är bra på att skjuta upp saker och hålla för öronen. Men det går inte att göra så i längden, för om jag skjuter på saker bildas en gigantisk hög längst fram som jag inte kan ta mig förbi för en jag börjar sortera högen och det tar evigheter, så därför är det bättre att sortera allt eftersom. Som sin garderob. Ja när sorterade du dina kläder sist? Slängde det fula gamla tröjorna du inte får över huvudet, de urtävättade "svarta" plaggen som nu är grått. Okej grått är inne men inte grått som varit svart, eller alla jeans du inte får över röven? Jag har faktiskt rensat, det finns inget jag inte kan använda i min garderob. Stolt! Men nu handlar där här inte om garderober utan mitt liv. Usch.. idag känner jag att jag vill undvika hela dagen, ducka för himlen och lägga mig under en sten.
//Sassa
//Sassa
Det SKA bara gå!
Jag vet inte hur seg den här dagen kommer bli. Men just nu känns den trög som YES. Grön, flytande och dryg som tusan. Ja men så brukar dagarna vara på hösten. Gröna, slemmiga och trögflytande. Jag skriver så mycket om hösten, jag har insett att vädret och årstiden påverkar hela mitt sett att vara, skriva och tänka. Nu lovar jag att inte nämna årstiden eller kommentera vädret.
Så idag. Idag ska vi repa som in i attan, vi ska repa själva texten, försöka hitta våra roller och träna på hur vi ska gå omkring på scen. Betoningar, undertexter, den bakomliggande meningen i det man säger, ja det är mycket att forska i.
För er som inte vet så har jag och min goda vän Linda skrivit ett teatermanus som vi nu ska träna på, spela upp och regissera. Om en månad!!! Det känns TOTALT omöjligt nu men det SKA bara gå. Så är det! Därför kan jag egentligen inte sitta här och hänga.. men Linda är nu och köper frukost så jag kan hänga ett tag till.
Den här bilden är på Linda och mig. (Linda är brunetten) Det är januari och vi är ute och festar. Jag tycker om den här bilden för ljuset är fint och för att vi INTE gör så mycket grimaser. Annars brukar vi se groteska ut på bilder, och då menar jag groteska. Fullkomligt förjävligt fula, men den här är en av de normalaste bilderna vi har på oss tillsammans faktiskt!
Nä nu får jag ta och skärpa mig och komma igång med tankeverksamheten!
//Sassa
Så idag. Idag ska vi repa som in i attan, vi ska repa själva texten, försöka hitta våra roller och träna på hur vi ska gå omkring på scen. Betoningar, undertexter, den bakomliggande meningen i det man säger, ja det är mycket att forska i.
För er som inte vet så har jag och min goda vän Linda skrivit ett teatermanus som vi nu ska träna på, spela upp och regissera. Om en månad!!! Det känns TOTALT omöjligt nu men det SKA bara gå. Så är det! Därför kan jag egentligen inte sitta här och hänga.. men Linda är nu och köper frukost så jag kan hänga ett tag till.
Den här bilden är på Linda och mig. (Linda är brunetten) Det är januari och vi är ute och festar. Jag tycker om den här bilden för ljuset är fint och för att vi INTE gör så mycket grimaser. Annars brukar vi se groteska ut på bilder, och då menar jag groteska. Fullkomligt förjävligt fula, men den här är en av de normalaste bilderna vi har på oss tillsammans faktiskt!Nä nu får jag ta och skärpa mig och komma igång med tankeverksamheten!
//Sassa
Oj, vad det helt plötsligt händer saker!
Det har varit helt stilla, segt som tuggummi ett tag nu. Men plötsligt så börjar det hända saker, äntligen!
Sen jag slutade plugga i maj så har mitt liv varit rätt jobbigt, stress på grund av paniken av att jag måste skaffa mig ett jobb, snabbt! Det har gått trögt. Jag har sökt minst ett dussintal jobb men av de få jag får svar av är alltid svaren; tyvärr måste vi meddela att tjänsten redan upptagen av någon med mer erfarenhet. Erfarenhet? Det är väl klart att en 30åring som inte gått gymnasiet och bara jobbat har mer arbetslivserfarenheter än jag! Men vi då, som pluggar och sen vill hitta ett jobb, ska inte vi också få chansen? Nä, då är man för oerfaren. Alla är ju någon gång oerfaren men om ingen ger en chansen hur ska man då få erfarenhet?
Jag har ju haft turen att få jobba hos min mamma och det har jag gjort sen 2003. Under hela gymnasiet jobbade jag extra på lov och helger, ger inte det erfarenhet? Tydligen inte. Det märkliga är att politikerna klagar på arbetslösheten, men vad ska man göra? Om man är 50 år och har jobbat som chef flera år, haft eget och har stor erfarenhet, ja då är man för gammal för arbetsmarknaden! Så egentligen vill alla arbetgivare ha en person i max 25 årsåldern med massor av erfarenhet, man ska ha haft en chefspostion, varit egen företagare. Men hur i hela friden skulle det gå till? Man måste ju arbeta upp sig och de tar ju några år, så när du är runt 40-50 så är du helt färdig, kan de mesta (om du gett dig fan på det och kämpat vill säga) men ingen anställer en sådan "gammal" person. Så hur gör man?
Suck.. det går liksom inte ihop. Men i alla fall, det har börjat hända saker i mitt liv. Helt plötsligt. Idag ska jag på arbetsintervju, jag ska flytta och allt börjar rulla igen. Kul :)
Jag är förbannat hungrig just nu. Är på jobbet (hos mamma) och har inte ätit frukost. Vill ha maaat.. Mmm.. kanske ska köpa kinamat? Njä, kanske inte.. eller jo förresten det ska jag nog.
Puss//Sassa
