Mitt första inlägg
Jaså så nu har också jag blivit en sådan där datornörd som måste skaffa sig alla tänkbara kommunikationsmedel på nätet. why? Äh why not helt enkelt. Blogga kan väl vara kul.. eller? Men varför egentligen inte hålla sig till sin skära lilla dagbok med det gyllene låset som ligger tätt intill väggen under sängen med den fluffiga pennan?
Nä men skämt osido, jag såg nämligen att en kompis också skaffat sig sin egen blogg och det verkade kul.
Så hur är mitt liv just nu, vad händer.. och fötter. Jo just för tillfället är allt lugnt. Ska på arbetsintervju i morgon, tänka sig :) ska också flytta, ska hyra syrrans fina lägenhet minst ett år eftersom hon flyttar till Norge. Det enda jag vill och kan klaga på idag är vädret. Vad är det för sommar vi har här i Sverige? Vad händer egentligen med klimatet, ja alltså jorden kan ju inte vara helt frisk. Översvämmningar i Skåne som liknar Tsunami, regn och rusk i JULI! Synd. Men jag tror nog de flesta håller med mig om att solen verkligen borde visa sin bästa sida.
Har inte ens badat i sommar, har du det? Picknick har jag haft ett fåtal tillfällen men ändå. Bada, jag som köpt ny bikini och allt. Svart som natten med en plastring mellan brösten. Har aldrig ägt en svart bikini, de brukar vara färgglada eller med mönster men nu i år ville jag satsa på elegant och stilrent. Kommer dock aldrig få glassa med den i år känns det som. :(
Är det bara jag eller är det vanligt att prata högt med sig själv? Nu tänker du säkert; det är vanligt, jag gör det varje dag. Men, nu pratar jag om att prata med sig själv på ett sätt som inte är logiskt, jag menar att hitta på saker, som berättelser med flera människor som pratar. Kan ha olika nyanser på rösterna också. Låter det helt stört? Alltså jag vet inte, men det handlar väl mycket om att jag, ja eftersom det här handlar om mig, har så mycket fantasi att jag inte vet vad jag ska göra av den. Det kan bli engelska historier också, intriger och det handlar ofta om otrohet och andra obehagliga grejer. Märkligt. Ibland kan jag bli så inne i historien jag själv drar från mitt huvud att jag har svårt att inse att det inte har hänt. Jag måste fan läggas in.
Jaja nog om de psykiska, nu kan vi övergå till det fysiska. Om en månad har jag varit tillsammans med min kille i 3 år. Han är verkligen min själsfrände trots att jag ibland tycker att han är ett avskum. Det är märkligt med förhållanden egentligen, vem säger att det ska hålla i 1 månad, 3 år, 20 år eller hela livet? Jag förstår inte vad det händer i hjärnan på folk när man plötsligt inser att man ska gå skilda vägar. Man kan ju verkligen inte veta om det kommer hända en själv, eller när. Tycker det är läskigt att man inte kan styra över sina känslor. Vem gör det då? Du kan styra väldigt mycket i ditt liv, du kan välja jobb, satsa på vad du vill göra och ha drömmar och mål. Du kan själv välja vad du vill göra och ska ta dig till men när det gäller känslor så är det kört. Totalt. Man har överhuvudtaget ingen kontroll över något som är så otroligt mäktigt som känslor. Man kan ju självklart tvinga sig själv att tycka si eller så men aldrig få känslorna att verkligen stämma med sitt inre väsen. Hmm.. något att fundera över.
Tack och hej, leverpastej som alltid Bert sa i sin dagbok. :)
//Sassa
Nä men skämt osido, jag såg nämligen att en kompis också skaffat sig sin egen blogg och det verkade kul.
Så hur är mitt liv just nu, vad händer.. och fötter. Jo just för tillfället är allt lugnt. Ska på arbetsintervju i morgon, tänka sig :) ska också flytta, ska hyra syrrans fina lägenhet minst ett år eftersom hon flyttar till Norge. Det enda jag vill och kan klaga på idag är vädret. Vad är det för sommar vi har här i Sverige? Vad händer egentligen med klimatet, ja alltså jorden kan ju inte vara helt frisk. Översvämmningar i Skåne som liknar Tsunami, regn och rusk i JULI! Synd. Men jag tror nog de flesta håller med mig om att solen verkligen borde visa sin bästa sida.
Har inte ens badat i sommar, har du det? Picknick har jag haft ett fåtal tillfällen men ändå. Bada, jag som köpt ny bikini och allt. Svart som natten med en plastring mellan brösten. Har aldrig ägt en svart bikini, de brukar vara färgglada eller med mönster men nu i år ville jag satsa på elegant och stilrent. Kommer dock aldrig få glassa med den i år känns det som. :(
Är det bara jag eller är det vanligt att prata högt med sig själv? Nu tänker du säkert; det är vanligt, jag gör det varje dag. Men, nu pratar jag om att prata med sig själv på ett sätt som inte är logiskt, jag menar att hitta på saker, som berättelser med flera människor som pratar. Kan ha olika nyanser på rösterna också. Låter det helt stört? Alltså jag vet inte, men det handlar väl mycket om att jag, ja eftersom det här handlar om mig, har så mycket fantasi att jag inte vet vad jag ska göra av den. Det kan bli engelska historier också, intriger och det handlar ofta om otrohet och andra obehagliga grejer. Märkligt. Ibland kan jag bli så inne i historien jag själv drar från mitt huvud att jag har svårt att inse att det inte har hänt. Jag måste fan läggas in.
Jaja nog om de psykiska, nu kan vi övergå till det fysiska. Om en månad har jag varit tillsammans med min kille i 3 år. Han är verkligen min själsfrände trots att jag ibland tycker att han är ett avskum. Det är märkligt med förhållanden egentligen, vem säger att det ska hålla i 1 månad, 3 år, 20 år eller hela livet? Jag förstår inte vad det händer i hjärnan på folk när man plötsligt inser att man ska gå skilda vägar. Man kan ju verkligen inte veta om det kommer hända en själv, eller när. Tycker det är läskigt att man inte kan styra över sina känslor. Vem gör det då? Du kan styra väldigt mycket i ditt liv, du kan välja jobb, satsa på vad du vill göra och ha drömmar och mål. Du kan själv välja vad du vill göra och ska ta dig till men när det gäller känslor så är det kört. Totalt. Man har överhuvudtaget ingen kontroll över något som är så otroligt mäktigt som känslor. Man kan ju självklart tvinga sig själv att tycka si eller så men aldrig få känslorna att verkligen stämma med sitt inre väsen. Hmm.. något att fundera över.
Tack och hej, leverpastej som alltid Bert sa i sin dagbok. :)
//Sassa
Kommentarer
Trackback
