Om, om, om, om...
Ibland eller rätt ofta blir jag galet trött på mig själv, trött på att jag alltid behöver känna efter, analysera, tänka så mycket.. Att jag inte istället bara kan få vara, inte fundera och vrida på allt hela tiden vilket gör mig bara osäker, nojig och förvirrad! Ta dagen som den är, här och nu, inte imorgon och inte igår. Självklart ska man bevara minnen och det förflutna för det är det som gör hela människan, men det är viktigt att inte fastna i dåtiden och heller inte i framtiden. Man ska självklart sträva efter framtida mål, sätta upp planer man kan se fram emot men att tänka hela tiden "om det blir såhär, tänk om jag gör såhär, tänk om han eller hon reagerar såhär och då blir det såhär" Om, om, om.. jag är expert på att tänka kring bokstaven O och M tillsammans och då kan jag bli helt knäckt. Jag har redan bestämt framtiden genom att tänka tänk om. Hur kan jag påverka den? Svaret är enkelt... Jag kan INTE påverka framtiden för fem öre!!!! Så lägg ner! Det som händer händer. Att grubbla över morgondagen får mig bara att glömma bort att leva idag vilket jag gör, för vem vet om jag lever imorgon? Så varför tänka framåt hela tiden när jag har möjlighet att påverka nutiden!!! Allt det här vet jag, och jag är duktig på att tala om det här för andra, jag är en bra lärare om livet, men att själv leva som jag lär är en annan sak.. :S
År efter år så lovar jag mig själv att ta dagen som den kommer, sluta grubbla och njut av nutiden! Det har varit mitt nyårslöfte så länge jag minns. Hur mycket krävs det för att jag ska leva som jag lär? En hård smäll i huvudet med stekpannan?
Jaja, det som är bra är ju att jag är medveten om mitt mönster och verkligen vill förändras, frågan är bara hur jag ska finna det i mig själv?
Puss
