nej tack till sängläge

Jag håller på och läser en bok som heter "Sängläge", nej det är ingen bok som kan kallas för tantsnusk med svettiga glansiga muskler och styva bröstvårtor bland mjuka kuddar och vaniljdoftande värmeljus utan en bok om en engelsk kvinna som lever i USA med sin amerikanska advokatman och som väntar deras barn, pga låg fostervattennivå blir hon ordinerad sängläge under de sista tre månaderna.
Denna bok är skriven endast ur hennes perspektiv och tack vare eller pga hennes sängläge är tvungen att ta itu många frågor och känslor och konflikter hon haft i sitt liv, hon är tvungen att förstå sina känslor för sin mamma och sina två systrar, förstå sin man på ett annat sätt som nästan aldrig är hemma. En bra bok men väldigt jobbig just för att den är så mänsklig. När man tänker på en gravid kvinna så förs tankarna automatiskt till ett varmt hem, kärlek, lyckliga och förväntansfulla föräldrar som känner att "nu börjar vårt liv tillsammans" men tyvärr är det inte alltid så eller jag misstänker att det är ganska ovanligt i denna pressade sitution som det innebär för ett par att ställa om sig för att bli föräldrar och alla känslor och hormoner man inte kan hjälpa.
Att få ligga still i tre månader kan inte vara kul, jag har legat på sjukhus i 7 veckor när jag var åtta och det var inte kul, men de sista veckorna fick jag gå omkring men denna kvinna MÅSTE LIGGA STILL i tre månader, vissa får ligga på sjukhus under hela deras graviditet. Vad jag vill med detta inlägg är väl att försöka påminna mig att det finns människor som har det värre, även om kanske jag också får ligga i tre månader på soffan och hoppas på att nån kommer ihåg mig och tar med sig lite mat och hjälper mig att rätta till kragen som skaver i nacken medan min upptagna och framgångsrika man lever på jobbet. Ja man vet ju aldrig, man kanske inte ens kan bli gravid :O Jaja nu har jag spårat ur lite ser jag.. förstår inte själv vad jag vill komma fram till förutom att jag nog ska sova...

Nu är det exakt 2 veckor kvar innan jag och syrran sticker till centralamerika, jag har verkligen inte förstått det ännu... helt ofattbart så därför har jag inte ägnat det en tanke. Men det är nog dags snart att planera lite och att läsa på om de olika länderna.
Sov Sött!

Kommentarer
Postat av: Linda

Kul att se att du bloggar lite mer nu, hoppas du fortsätter under din resa så man får höra vad som händer. =) Ja, vem vet va livet bjuder på. Man kanske till och med har oturen att aldrig få barn!

Saknar dig! Puss puss

2009-01-20 @ 00:08:25
URL: http://missolof.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0