Nostalgi

"Men kära hjärtanes! Klockan är ju över två på natten, du måste ju sova lilla vän. Förstår du inte det? Trots att det är fredag så kan man inte hålla på att vända på dygnet sådär, det måste du väl begripa. Du är vuxen och borde förstå vanligt människo vätt, inte sant? Och kom ihåg att du ska vara pigg och fräsch på jobbet imorgon, du kan ju inte stå och hänga med ögonlocken när kunderna vill ha hjälp att hitta de rätta jeansen, eller hur? Har jag fel kanske? Nä, jag tror minsann inte det. Så bums i säng nu. Kissa och gå lägg dig nu med detsamma!
Nu börjar jag tappa tålamodet, du får faktiskt inte vara sådär envis hela tiden, du måste kunna inse ditt bästa. Att vara trött är inte nyttigt det måste du väl ändå förstå! Det är viktigt för kroppen att få minst sju timmars sömn, och då menar jag MINST! Och det hjälper inte att du menar på att du börjar "sent" för det är ingen ursäkt till ditt beteende, så var nu så god att lyssna på mig för det är ändå jag som vet ditt bästa. Nu är det slut diskuterat!"


Känner du igen det? Föräldrar alltså... men jag har turen att bo alldeles själv så jag slipper sådana långa utdragna förklaringar till varför man ska gå och lägga sig i tid. Men jag minns när jag gick i högstadiet då jag gärna satt vid datorn sent in på natten och mamma upptäckte mig och förklarade klart och tydligt hur viktig sömnen är. Men det hände inte ofta eftersom jag oftast var väldigt trött på kvällarna och sov gärna mycket.
Men det du nyss läste omvandlade jag till nutid. Jag är nämligen hos min mamma nu och kom och tänka på när jag var yngre. Jag har fått vara nostalgisk hela kvällen. Jag var tillsammans med tre av mina äldsta komisar, ja alltså de är inte gamla i åldern utan de har jag umgåts med i många år. Sedan högstadiet. Jag har nämligen ingen kontakt med någon från tidigare än högstadiet så därför är högstadie kompisarna de äldsta. Ja i alla fall om vi pratar om skolkompisar. Vi satt och tittade på gamla foton och jag blev jätte nostalgisk och sen gick jag hem till mamma och upptäckte att hon gjort om mitt gamla rum till hennes och hennes mans sovrum. Mitt rum var borta, för evigt! Trots att jag flyttade permanent hemifrån för ett halvår sedan så har ändå mitt rum funnits där med min gamla säng och bokhylla. Ja mer som ett gästrum men mitt ändå. Men nu existerar inte mitt gamla rum längre. Nu har jag liksom fått det svart på vitt; JAG ÄR VUXEN, ja inte bokstavligen svart på vitt utan mer mentalt. Jag fyller 22 i sommar och fan det är vuxet. Jag vet ju själv vad jag tyckte om 22-åringar när jag var typ 15, de var vuxna, de gifte sig och bildade familj, eller i alla fall skaffade sig radhus och bil. Men jag tror inte 22-åringar då var så mycket mer olik mig nu, det var bara min uppfattning när jag var 15. Men att bilda familj vill jag gärna göra men inte än, bo i radus vill jag... inte göra, helst i villa men inte än. Skaffa bil vore trevligt, jag är bara så förbaskad slapp.
Tiden tickar fram och fram, åren bara går. Snabbt som fan! Nästan 22 år! Jag som nyss fyllde 15 och fick moppe, en röd som man sparkade igång. Det känns som jag nästan nyligen fick en lillasyster, men som nu är 8 år! Snart 9 och kommer börja använda mascara och BH. Tiden går. Börjar upptäcka kråkfötter som jag inte hade för fem år sedan. Jag tycker faktiskt rynkor är vackert. Men det finns rynkiga tanter och gubbar som bara ser ut som ihopskrynklade russin, och det är inte vackert. Men vissa människor har vackra rynkor och ser så levande ut. Sådan tant vill jag bli. Jag vill att ungdomarna ska se i mitt ansikte att jag levt.
De ska se harmoni och tillfredsställelse.
//Sassa
                                                           

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0